Mark 8
1 In those days the multitude being very great, and having nothing to eat, Jesus called his disciples unto him, and saith unto them,
Uti de dagar, då folket var ganska mycket, och hade intet det de äta kunde, kallade Jesus till sig sina Lärjungar, och sade till dem:
2 I have compassion on the multitude, because they have now been with me three days, and have nothing to eat:
Jag varkunnar mig öfver folket; ty de hafva nu i tre dagar töfvat när mig, och hafva intet äta;
3 And if I send them away fasting to their own houses, they will faint by the way: for divers of them came from far.
Och om jag låter dem fastande gå hem, gifvas de upp i vägen; ty somlige utaf dem voro komne långväga.
4 And his disciples answered him, From whence can a man satisfy these men with bread here in the wilderness?
Och hans Lärjungar svarade honom: Hvar tager man bröd här i öknene, der man dem med mätta kan?
5 And he asked them, How many loaves have ye? And they said, Seven.
Då sporde han dem: Huru mång bröd hafven I? Svarade de: Sju.
6 And he commanded the people to sit down on the ground: and he took the seven loaves, and gave thanks, and brake, and gave to his disciples to set before them; and they did set them before the people.
Och han böd folket sätta sig ned på jordena; och han tog de sju bröd, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; att de skulle lägga dem fram; och de lade fram för folket.
7 And they had a few small fishes: and he blessed, and commanded to set them also before them.
Hade de ock några små fiskar; och då han välsignat hade, bad han ock lägga dem fram.
8 So they did eat, and were filled: and they took up of the broken meat that was left seven baskets.
Så åto de, och vordo mätte; och de togo upp sju korgar med aflefvor, som öfver voro.
9 And they that had eaten were about four thousand: and he sent them away.
Och de der ätit hade, voro vid fyratusend; och så lät han fara dem.
10 And straightway he entered into a ship with his disciples, and came into the parts of Dalmanutha.
Och straxt steg han till skepps med sina Lärjungar, och kom intill de landsändar Dalmanutha.
11 And the Pharisees came forth, and began to question with him, seeking of him a sign from heaven, tempting him.
Och de Phariseer gingo ut, och begynte disputera med honom, frestande honom, och begärande af honom tecken af himmelen.
12 And he sighed deeply in his spirit, and saith, Why doth this generation seek after a sign? verily I say unto you, There shall no sign be given unto this generation.
Då suckade han i sinom Anda, och sade: Hvi söker detta slägtet tecken? Sannerliga säger jag eder: Desso slägte skall intet tecken gifvas.
13 And he left them, and entering into the ship again departed to the other side.
Så gaf han dem öfver; och gick åter i skeppet, och for utöfver.
14 Now the disciples had forgotten to take bread, neither had they in the ship with them more than one loaf.
Och de hade förgätit taga bröd, så att de hade icke mer än ett bröd med sig i skeppet.
15 And he charged them, saying, Take heed, beware of the leaven of the Pharisees, and of the leaven of Herod.
Då böd han dem, sägandes: Ser till, vakter eder för de Phariseers surdeg, och för Herodis surdeg.
16 And they reasoned among themselves, saying, It is because we have no bread.
Och de tänkte hit och dit, sägande emellan sig: Det äret, vi hafve intet bröd.
17 And when Jesus knew it, he saith unto them, Why reason ye, because ye have no bread? perceive ye not yet, neither understand? have ye your heart yet hardened?
Då Jesus det förnam, sade han till dem: Hvad bekymren I eder, att I hafven icke bröd? Kunnen I ännu intet akta, eller förstå? Hafven I ännu edor hjerta förblindadt?
18 Having eyes, see ye not? and having ears, hear ye not? and do ye not remember?
Hafvandes ögon, och sen intet? och hafvandes öron, och hören intet?
19 When I brake the five loaves among five thousand, how many baskets full of fragments took ye up? They say unto him, Twelve.
Och minnens I icke, då jag bröt fem bröd ibland femtusend, huru många korgar upptogen I fulla med aflefvor? Sade de: Tolf.
20 And when the seven among four thousand, how many baskets full of fragments took ye up? And they said, Seven.
Och då jag bröt sju bröd ibland fyratusend, huru många korgar upptogen I utaf de aflefvor? De sade: Sju.
21 And he said unto them, How is it that ye do not understand?
Och han sade till dem: Hvi förstån I då intet?
22 And he cometh to Bethsaida; and they bring a blind man unto him, and besought him to touch him.
Och han kom till Bethsaida; och de hade fram för honom en blindan, och bådo honom, att han ville taga på honom.
23 And he took the blind man by the hand, and led him out of the town; and when he had spit on his eyes, and put his hands upon him, he asked him if he saw ought.
Och så tog han den blinda vid handena, och ledde honom utu byn; och spottade i hans ögon, och lade händer på honom, och frågade honom, om han något såg.
24 And he looked up, and said, I see men as trees, walking.
Då såg han upp, och sade: Jag ser folket gå, lika som det vore trä.
25 After that he put his hands again upon his eyes, and made him look up: and he was restored, and saw every man clearly.
Sedan lade han åter händerna på hans ögon, och gjorde det så att han fick synen igen; och vardt så botad, att han sedan såg klarliga alla.
26 And he sent him away to his house, saying, Neither go into the town, nor tell it to any in the town.
Och han lät gå honom hem, och sade: Gack intet in i byn, och säg icke heller det någrom derinne.
27 And Jesus went out, and his disciples, into the towns of Cæsarea Philippi: and by the way he asked his disciples, saying unto them, Whom do men say that I am?
Och Jesus gick ut, och hans Lärjungar, till de byar vid Cesarea, som kallas Philippi; och i vägen frågade han sina Lärjungar, sägandes till dem: Hvem säger folket mig vara?
28 And they answered, John the Baptist: but some say, Elijah; and others, One of the prophets.
De svarade: Johannes Döparen; och somlige Elias; och somlige en af Propheterna.
29 And he saith unto them, But whom say ye that I am? And Peter answereth and saith unto him, Thou art the Christ.
Då sade han till dem: Hvem sägen I mig vara? Svarade Petrus, och sade till honom: Du äst Christus.
30 And he charged them that they should tell no man of him.
Då hotade han dem, att de skulle ingom säga om honom;
31 And he began to teach them, that the Son of man must suffer many things, and be rejected of the elders, and of the chief priests, and scribes, and be killed, and after three days rise again.
Och begynte till att undervisa dem, att menniskones Son skulle mycket lida, och förkastas af de äldsta, och af de öfversta Presterna, och af de Skriftlärda, och dödas; och efter tre dagar uppstå igen.
32 And he spake that saying openly. And Peter took him, and began to rebuke him.
Och talade han det talet uppenbart. Då tog Petrus honom till sig, och begynte näpsa honom.
33 But when he had turned about and looked on his disciples, he rebuked Peter, saying, Get thee behind me, Satan: for thou savourest not the things that be of God, but the things that be of men.
Då vände han sig om, och såg på sina Lärjungar, och näpste Petrum, sägandes: Gack bort ifrå mig, du Satan; ty du besinnar icke det Gudi tillhörer, utan det menniskor tillhörer.
34 And when he had called the people unto him with his disciples also, he said unto them, Whosoever will come after me, let him deny himself, and take up his cross, and follow me.
Och kallade han till sig folket, med sina Lärjungar, och sade till dem: Den mig vill följa, han försake sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig.
35 For whosoever will save his life shall lose it; but whosoever shall lose his life for my sake and the gospel’s, the same shall save it.
Ty den, som vill behålla sitt lif, han skall mista det; och den som mister sitt lif, för mina och Evangelii skull, han skall det behålla.
36 For what shall it profit a man, if he shall gain the whole world, and lose his own soul?
Ty hvad hjelper det menniskone, om hon kunde vinna hela verldena, och toge skada till sin själ?
37 Or what shall a man give in exchange for his soul?
Eller hvad kan en menniska gifva, der hon sin själ med lösa må?
38 Whosoever therefore shall be ashamed of me and of my words in this adulterous and sinful generation; of him also shall the Son of man be ashamed, when he cometh in the glory of his Father with the holy angels.
Men den som blyges vid mig och min ord, uti detta horiska och syndiga slägtet, vid honom skall ock menniskones Son blygas, när han kommer i sins Faders härlighet, med de helga Änglar.
