Mark 11
1 And when they came nigh to Jerusalem, unto Bethphage and Bethany, at the mount of Olives, he sendeth forth two of his disciples,
Och då de kommo in mot Jerusalem, till Bethphage och Bethanien, vid Oljoberget, utsände han två af sina Lärjungar;
2 And saith unto them, Go your way into the village over against you: and as soon as ye be entered into it, ye shall find a colt tied, whereon never man sat; loose him, and bring him.
Och han sade till dem: Går i byn, som för eder är; och straxt I kommen derin, varden I finnande en fåla bunden, der ännu ingen menniska på sutit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
3 And if any man say unto you, Why do ye this? say ye that the Lord hath need of him; and straightway he will send him hither.
Och om någor säger till eder: Hvi gören I detta? säger: Herren behöfver honom; och då skall han straxt sända honom hit.
4 And they went their way, and found the colt tied by the door without in a place where two ways met; and they loose him.
Så gingo de bort, och funno fålan bunden för dörrene, vid vägamotet, och löste honom.
5 And certain of them that stood there said unto them, What do ye, loosing the colt?
Och somlige, som der stodo, sade till dem: Hvad gören I, att I lösen fålan?
6 And they said unto them even as Jesus had commanded: and they let them go.
Då sade de till dem, såsom Jesus hade budit dem; så läto de betämma dem.
7 And they brought the colt to Jesus, and cast their garments on him; and he sat upon him.
Och de hade fålan till Jesum, och kastade sin kläder på honom; och han satte sig deruppå.
8 And many spread their garments in the way: and others cut down branches off the trees, and strawed them in the way.
Och månge bredde sin kläder på vägen; och somlige skåro qvistar af trän, och strödde på vägen.
9 And they that went before, and they that followed, cried, saying, Hosanna; Blessed is he that cometh in the name of the Lord:
Och de der föregingo, och der efterföljde, ropade, och sade: Hosianna! välsignad vare den, som kommer i Herrans Namn.
10 Blessed be the kingdom of our father David, that cometh in the name of the Lord: Hosanna in the highest.
Välsignad vare vårs faders Davids rike, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene!
11 And Jesus entered into Jerusalem, and into the temple: and when he had looked round about upon all things, and now the eventide was come, he went out unto Bethany with the twelve.
Och Herren gick in i Jerusalem, och i templet, och besåg all ting. Och när det led åt aftonen, gick han ut till Bethanien, med de tolf.
12 And on the morrow, when they were come from Bethany, he was hungry:
Och dagen derefter, då de gingo ut ifrå Bethanien, hungrade honom.
13 And seeing a fig tree afar off having leaves, he came, if haply he might find any thing thereon: and when he came to it, he found nothing but leaves; for the time of figs was not yet.
Och han fick se ett fikonaträ der långt ifrå, som löf hade; dit kom han, om han tilläfventyrs måtte finna der något uppå; och då han kom dit, fann han der intet annat än löf; ty det var icke då tid till fikon.
14 And Jesus answered and said unto it, No man eat fruit of thee hereafter for ever. And his disciples heard it. (aiōn g165)
Och Jesus svarade, och sade till det: Äte aldrig någor härefter frukt af dig till evig tid. Och hans Lärjungar hörde det. (aiōn g165)
15 And they come to Jerusalem: and Jesus went into the temple, and began to cast out them that sold and bought in the temple, and overthrew the tables of the moneychangers, and the seats of them that sold doves;
Och de kommo till Jerusalem. Och Jesus gick in i templet, och begynte utdrifva dem som sålde och köpte i templet; och förstörte de vexlares bord, och deras stolar som dufvor sålde;
16 And would not suffer that any man should carry any vessel through the temple.
Och stadde icke till, att någor bar något genom templet.
17 And he taught, saying unto them, Is it not written, My house shall be called of all nations the house of prayer? but ye have made it a den of thieves.
Och han lärde, och sade till dem: Är icke skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus allom folkom? Men I hafven gjort det till en röfvarekulo.
18 And the scribes and chief priests heard it, and sought how they might destroy him: for they feared him, because all the people was astonished at his doctrine.
Och de Skriftlärde och öfverste Presterne fingo det höra; och begynte söka efter, huru de kunde förgöra honom, men de fruktade för honom; ty allt folket förundrade sig på hans lärdom.
19 And when even was come, he went out of the city.
Och då aftonen kom, gick han utu staden.
20 And in the morning, as they passed by, they saw the fig tree dried up from the roots.
Och om morgonen gingo de der framom, och sågo fikonaträt förtorkadt vara intill roten.
21 And Peter calling to remembrance saith unto him, Master, behold, the fig tree which thou cursedst is withered away.
Då kom Petrus det ihåg, och sade till honom: Rabbi, si, det fikonaträt, som du bannade, är förtorkadt.
22 And Jesus answering saith unto them, Have faith in God.
Jesus svarade, och sade till dem: Hafver trona till Gud.
23 For verily I say unto you, That whosoever shall say unto this mountain, Be thou removed, and be thou cast into the sea; and shall not doubt in his heart, but shall believe that those things which he saith shall come to pass; he shall have whatsoever he saith.
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som helst sade till detta berg: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet; och han tviflade intet i sitt hjerta, utan trodde så ske skola som han sade; honom skall ske allt det han säger.
24 Therefore I say unto you, What things soever ye desire, when ye pray, believe that ye receive them, and ye shall have them.
Derföre säger jag eder: Allt det I bedjen i edra böner, tror att I fån det, så skall det ske eder.
25 And when ye stand praying, forgive, if ye have ought against any: that your Father also which is in heaven may forgive you your trespasses.
Och när I stån och bedjen, så förlåter, om I något hafven emot någon; på det edar Fader, som i himmelen är, skall ock förlåta eder edra brister.
26 But if ye do not forgive, neither will your Father which is in heaven forgive your trespasses.
Men om I icke förlåten, så skall icke heller edar Fader, som är i himmelen, förlåta det I bryten.
27 And they come again to Jerusalem: and as he was walking in the temple, there come to him the chief priests, and the scribes, and the elders,
Och som de kommo åter till Jerusalem, och han gick i templet, kommo till honom de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, och de äldste;
28 And say unto him, By what authority doest thou these things? and who gave thee this authority to do these things?
Och de sade till honom: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten, att du detta göra skall?
29 And Jesus answered and said unto them, I will also ask of you one question, and answer me, and I will tell you by what authority I do these things.
Jesus svarade, och sade till dem: Jag vill ock något spörja eder; svarer mig, så vill jag säga eder, af hvad magt jag detta gör.
30 The baptism of John, was it from heaven, or of men? answer me.
Johannis döpelse, var den af himmelen, eller af menniskor? Svarer mig.
31 And they reasoned with themselves, saying, If we shall say, From heaven; he will say, Why then did ye not believe him?
Och de tänkte vid sig, och sade: Säge vi, af himmelen; då säger han: Hvi trodden I honom icke då?
32 But if we shall say, Of men; they feared the people: for all men counted John, that he was a prophet indeed.
Men säge vi, att den var af menniskom, rädes vi för folket; ty alle höllo Johannes för en sann Prophet.
33 And they answered and said unto Jesus, We cannot tell. And Jesus answering saith unto them, Neither do I tell you by what authority I do these things.
Och så svarade de, sägande till Jesum: Vi vete det icke. Svarade Jesus, och sade till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.
