Luke 14
1 And it came to pass, as he went into the house of one of the chief Pharisees to eat bread on the sabbath day, that they watched him.
Och det hände sig, att han kom uti ens mans hus, som var en öfverste för de Phariseer, om en Sabbath, till att få sig mat; och de vaktade på honom.
2 And, behold, there was a certain man before him which had the dropsy.
Och si, en vattusigtig menniska var der för honom.
3 And Jesus answering spake unto the lawyers and Pharisees, saying, Is it lawful to heal on the sabbath day?
Då svarade Jesus, och sade till de lagkloka och Phariseer: Må man någon hela om Sabbathen?
4 And they held their peace. And he took him, and healed him, and let him go;
Och de tigde. Men han tog honom till sig, och gjorde honom helbregda; och lät gån.
5 And answered them, saying, Which of you shall have a donkey or an ox fallen into a pit, and will not straightway pull him out on the sabbath day?
Och han svarade, sägandes till dem: Hvilkens edars åsne eller oxe faller uti brunnen, och går han icke straxt till att draga honom ut, om Sabbathsdagen?
6 And they could not answer him again to these things.
Och de kunde intet svara honom dertill.
7 And he put forth a parable to those which were bidden, when he marked how they chose out the chief rooms; saying unto them,
Då sade han ock till dem, som budne voro, en liknelse; märkandes, huru de sökte efter att sitta främst, sägandes till dem:
8 When thou art bidden of any man to a wedding, sit not down in the highest room; lest a more honourable man than thou be bidden of him;
När du blifver buden af någrom till bröllop, så sätt dig icke i främsta rummet; att icke tilläfventyrs någor kommer, som buden är af honom, och är ärligare än du;
9 And he that bade thee and him come and say to thee, Give this man place; and thou begin with shame to take the lowest room.
Och då kommer han, som både dig och honom budit hafver, och säger till dig: Gif denna rum; och då måste du med blygd begynna sitta ned bätter;
10 But when thou art bidden, go and sit down in the lowest room; that when he that bade thee cometh, he may say unto thee, Friend, go up higher: then shalt thou have worship in the presence of them that sit at meat with thee.
Utan heldre, när du varder buden, gack, och sätt dig i yttersta rummet; att, då han kommer, som dig budit hafver, må han säga till dig: Min vän, sitt upp bätter; och då sker dig heder för dem, som der med dig till bords sitta.
11 For whosoever exalteth himself shall be abased; and he that humbleth himself shall be exalted.
Ty hvar och en, som upphöjer sig, han skall varda förnedrad; och den sig förnedrar, han skall varda upphöjd.
12 Then said he also to him that bade him, When thou makest a dinner or a supper, call not thy friends, nor thy brethren, neither thy kinsmen, nor thy rich neighbours; lest they also bid thee again, and a recompence be made thee.
Sade han ock desslikes till honom, som honom budit hade: När du gör middagsmåltid, eller nattvard, bjud icke dina vänner, eller dina bröder, eller dina fränder, eller dina grannar, som rike äro; att de icke bjuda dig igen, och löna dig dina välgerning;
13 But when thou makest a feast, call the poor, the maimed, the lame, the blind:
Utan heldre, då du gör gästabåd, kalla de fattiga, sjuka, halta och blinda.
14 And thou shalt be blessed; for they cannot recompense thee: for thou shalt be recompensed at the resurrection of the just.
Och salig äst du; ty de förmå icke löna dig igen; men dig varder igenlönt i de rättfärdigas uppståndelse.
15 And when one of them that sat at meat with him heard these things, he said unto him, Blessed is he that shall eat bread in the kingdom of God.
Men då en af dem, som vid bordet såto, detta hörde, sade han till honom: Salig är den som äter bröd i Guds rike.
16 Then said he unto him, A certain man made a great supper, and bade many:
Då sade han till honom: En man hade tillredt en stor nattvard, och böd många;
17 And sent his servant at supper time to say to them that were bidden, Come; for all things are now ready.
Och utsände sin tjenare, den stund nattvarden skulle stå, att han skulle säga dem som budne voro: Kommer; ty all ting äro nu redo.
18 And they all with one consent began to make excuse. The first said unto him, I have bought a piece of ground, and I must needs go and see it: I pray thee have me excused.
Och de begynte allesammans ursaka sig. Den förste sade till honom: Jag hafver köpt ett jordagods, och jag måste gå ut och bese det; jag beder dig, gör min ursäkt.
19 And another said, I have bought five yoke of oxen, and I go to prove them: I pray thee have me excused.
Och den andre sade: Jag hafver köpt fem par oxar, och jag måste gå bort och försöka dem; jag beder dig, gör min ursäkt.
20 And another said, I have married a wife, and therefore I cannot come.
Och den tredje sade: Jag hafver tagit mig hustru, och derföre kan jag icke komma.
21 So that servant came, and shewed his lord these things. Then the master of the house being angry said to his servant, Go out quickly into the streets and lanes of the city, and bring in hither the poor, and the maimed, and the halt, and the blind.
Och tjenaren kom, och sade sin herra allt detta igen. Då vardt husbonden vred, och sade till sin tjenare: Gack snarliga ut på gator och gränder i staden, och de fattiga, och krymplingar, halta och blinda haf härin.
22 And the servant said, Lord, it is done as thou hast commanded, and yet there is room.
Och tjenaren sade: Herre, jag hafver gjort som du böd, och här är ännu rum.
23 And the lord said unto the servant, Go out into the highways and hedges, and compel them to come in, that my house may be filled.
Då sade herren till tjenaren: Gack ut på vägar och gårdar, och nödga dem att komma härin, på det att mitt hus måtte varda fullt.
24 For I say unto you, That none of those men which were bidden shall taste of my supper.
Ty jag säger eder, att ingen af de män, som budne voro, skall smaka min nattvard.
25 And there went great multitudes with him: and he turned, and said unto them,
Och gick mycket folk med honom; och han vände sig om, och sade till dem:
26 If any man come to me, and hate not his father, and mother, and wife, and children, and brethren, and sisters, yea, and his own life also, he cannot be my disciple.
Hvilken som kommer till mig, och icke hatar sin fader och moder, och hustru, och barn, och bröder, och systrar, och dertill sitt eget lif, han kan icke vara min Lärjunge.
27 And whosoever doth not bear his cross, and come after me, cannot be my disciple.
Och hvilken som icke bär sitt kors, och följer mig, han kan icke vara min Lärjunge.
28 For which of you, intending to build a tower, sitteth not down first, and counteth the cost, whether he have sufficient to finish it?
Hvilken är den af eder, som vill bygga ett torn, och icke först sitter och öfverlägger bekostningen, om han hafver det han behöfver till att fullborda det med?
29 Lest haply, after he hath laid the foundation, and is not able to finish it, all that behold it begin to mock him,
Att, då han hafver lagt grundvalen, och icke kan fullborda det, alle de, som få set, icke skola begynna göra spe af honom;
30 Saying, This man began to build, and was not able to finish.
Och säga: Denne mannen hafver begynt bygga, och förmådde icke fullbordat.
31 Or what king, going to make war against another king, sitteth not down first, and consulteth whether he be able with ten thousand to meet him that cometh against him with twenty thousand?
Eller hvad Konung vill gifva sig till örligs, och strida emot en annan Konung, sitter han icke först och tänker, om han förmår med tiotusend möta honom, som kommer emot honom med tjugutusend?
32 Or else, while the other is yet a great way off, he sendeth an ambassage, and desireth conditions of peace.
Annars, medan hin ännu långt borto är, sänder han bådskap till honom, och beder om frid.
33 So likewise, whosoever he be of you that forsaketh not all that he hath, he cannot be my disciple.
Sammalunda hvar och en af eder, som icke vedersakar allt det han äger, han kan icke vara min Lärjunge.
34 Salt is good: but if the salt have lost his savour, wherewith shall it be seasoned?
Saltet är godt; men om saltet mister sin sälto, med hvad skall man då salta?
35 It is neither fit for the land, nor yet for the dunghill; but men cast it out. He that hath ears to hear, let him hear.
Det är hvarken nyttigt i jordene, eller i dyngone; utan man kastar det bort. Den der öron hafver till att höra, han höre.
