John 12
1 Then Jesus six days before the passover came to Bethany, where Lazarus was which had been dead, whom he raised from the dead.
Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.
2 There they made him a supper; and Martha served: but Lazarus was one of them that sat at the table with him.
Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.
3 Then took Mary a pound of ointment of spikenard, very costly, and anointed the feet of Jesus, and wiped his feet with her hair: and the house was filled with the odour of the ointment.
Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.
4 Then saith one of his disciples, Judas Iscariot, Simon’s son, which should betray him,
Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:
5 Why was not this ointment sold for three hundred pence, and given to the poor?
Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?
6 This he said, not that he cared for the poor; but because he was a thief, and had the bag, and bare what was put therein.
Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
7 Then said Jesus, Let her alone: against the day of my burying hath she kept this.
Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
8 For the poor always ye have with you; but me ye have not always.
Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
9 Much people of the Jews therefore knew that he was there: and they came not for Jesus’ sake only, but that they might see Lazarus also, whom he had raised from the dead.
Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
10 But the chief priests consulted that they might put Lazarus also to death;
Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
11 Because that by reason of him many of the Jews went away, and believed on Jesus.
Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
12 On the next day much people that were come to the feast, when they heard that Jesus was coming to Jerusalem,
Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
13 Took branches of palm trees, and went forth to meet him, and cried, Hosanna: Blessed is the King of Israel that cometh in the name of the Lord.
Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
14 And Jesus, when he had found a young donkey, sat thereon; as it is written,
Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
15 Fear not, daughter of Zion: behold, thy King cometh, sitting on a donkey’s colt.
Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
16 These things understood not his disciples at the first: but when Jesus was glorified, then remembered they that these things were written of him, and that they had done these things unto him.
Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
17 The people therefore that was with him when he called Lazarus out of his grave, and raised him from the dead, bare record.
Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.
18 For this cause the people also met him, for that they heard that he had done this miracle.
Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.
19 The Pharisees therefore said among themselves, Perceive ye how ye prevail nothing? behold, the world is gone after him.
Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.
20 And there were certain Greeks among them that came up to worship at the feast:
Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;
21 The same came therefore to Philip, which was of Bethsaida of Galilee, and desired him, saying, Sir, we would see Jesus.
De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.
22 Philip cometh and telleth Andrew: and again Andrew and Philip tell Jesus.
Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
23 And Jesus answered them, saying, The hour is come, that the Son of man should be glorified.
Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
24 Verily, verily, I say unto you, Except a grain of wheat fall into the ground and die, it abideth alone: but if it die, it bringeth forth much fruit.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
25 He that loveth his life shall lose it; and he that hateth his life in this world shall keep it unto life eternal. (aiōnios g166)
Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
26 If any man serve me, let him follow me; and where I am, there shall also my servant be: if any man serve me, him will my Father honour.
Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
27 Now is my soul troubled; and what shall I say? Father, save me from this hour: but for this cause came I unto this hour.
Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
28 Father, glorify thy name. Then came there a voice from heaven, saying, I have both glorified it, and will glorify it again.
Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
29 The people therefore, that stood by, and heard it, said that it thundered: others said, An angel spake to him.
Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
30 Jesus answered and said, This voice came not because of me, but for your sakes.
Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
31 Now is the judgment of this world: now shall the prince of this world be cast out.
Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
32 And I, if I be lifted up from the earth, will draw all men unto me.
Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
33 This he said, signifying what death he should die.
Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
34 The people answered him, We have heard out of the law that Christ abideth for ever: and how sayest thou, The Son of man must be lifted up? who is this Son of man? (aiōn g165)
Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? (aiōn g165)
35 Then Jesus said unto them, Yet a little while is the light with you. Walk while ye have the light, lest darkness come upon you: for he that walketh in darkness knoweth not whither he goeth.
Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
36 While ye have light, believe in the light, that ye may be the children of light. These things spake Jesus, and departed, and did hide himself from them.
Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
37 But though he had done so many miracles before them, yet they believed not on him:
Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
38 That the saying of Isaiah the prophet might be fulfilled, which he spake, Lord, who hath believed our report? and to whom hath the arm of the Lord been revealed?
Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
39 Therefore they could not believe, because that Isaiah said again,
Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
40 He hath blinded their eyes, and hardened their heart; that they should not see with their eyes, nor understand with their heart, and be converted, and I should heal them.
Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
41 These things said Isaiah, when he saw his glory, and spake of him.
Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.
42 Nevertheless among the chief rulers also many believed on him; but because of the Pharisees they did not confess him, lest they should be put out of the synagogue:
Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.
43 For they loved the praise of men more than the praise of God.
Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.
44 Jesus cried and said, He that believeth on me, believeth not on me, but on him that sent me.
Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.
45 And he that seeth me seeth him that sent me.
Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.
46 I am come a light into the world, that whosoever believeth on me should not abide in darkness.
Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.
47 And if any man hear my words, and believe not, I judge him not: for I came not to judge the world, but to save the world.
Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.
48 He that rejecteth me, and receiveth not my words, hath one that judgeth him: the word that I have spoken, the same shall judge him in the last day.
Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.
49 For I have not spoken of myself; but the Father which sent me, he gave me a commandment, what I should say, and what I should speak.
Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.
