Job 15
1 Then answered Eliphaz the Temanite, and said,
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Should a wise man utter vain knowledge, and fill his belly with the east wind?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Should he reason with unprofitable talk? or with speeches wherewith he can do no good?
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Yea, thou castest off fear, and restrainest prayer before God.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 For thy mouth uttereth thine iniquity, and thou choosest the tongue of the crafty.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Thine own mouth condemneth thee, and not I: yea, thine own lips testify against thee.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Art thou the first man that was born? or wast thou made before the hills?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Hast thou heard the secret of God? and dost thou restrain wisdom to thyself?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 What knowest thou, that we know not? what understandest thou, which is not in us?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 With us are both the grayheaded and very aged men, much elder than thy father.
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Are the consolations of God small with thee? is there any secret thing with thee?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Why doth thine heart carry thee away? and what do thy eyes wink at,
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 That thou turnest thy spirit against God, and lettest such words go out of thy mouth?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 What is man, that he should be clean? and he which is born of a woman, that he should be righteous?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Behold, he putteth no trust in his saints; yea, the heavens are not clean in his sight.
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 How much more abominable and filthy is man, which drinketh iniquity like water?
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 I will shew thee, hear me; and that which I have seen I will declare;
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Which wise men have told from their fathers, and have not hid it:
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 Unto whom alone the earth was given, and no stranger passed among them.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 The wicked man travaileth with pain all his days, and the number of years is hidden to the oppressor.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 A dreadful sound is in his ears: in prosperity the destroyer shall come upon him.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 He believeth not that he shall return out of darkness, and he is waited for of the sword.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 He wandereth abroad for bread, saying, Where is it? he knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Trouble and anguish shall make him afraid; they shall prevail against him, as a king ready to the battle.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 For he stretcheth out his hand against God, and strengtheneth himself against the Almighty.
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 He runneth upon him, even on his neck, upon the thick bosses of his bucklers:
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 Because he covereth his face with his fatness, and maketh collops of fat on his flanks.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 And he dwelleth in desolate cities, and in houses which no man inhabiteth, which are ready to become heaps.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection thereof upon the earth.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches, and by the breath of his mouth shall he go away.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Let not him that is deceived trust in vanity: for vanity shall be his recompence.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 It shall be accomplished before his time, and his branch shall not be green.
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 He shall shake off his unripe grape as the vine, and shall cast off his flower as the olive.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 For the congregation of hypocrites shall be desolate, and fire shall consume the tabernacles of bribery.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 They conceive mischief, and bring forth vanity, and their belly prepareth deceit.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
