Acts 2
1 And when the day of Pentecost was fully come, they were all with one accord in one place.
Och då Pingesdagen fullkomnad var, voro de alle endrägteliga tillsammans.
2 And suddenly there came a sound from heaven as of a rushing mighty wind, and it filled all the house where they were sitting.
Och vardt hastigt ett dön af himmelen, såsom ett mägtigt stort väder kommit hade; och uppfyllde allt huset, der de såto.
3 And there appeared unto them cloven tongues like as of fire, and it sat upon each of them.
Och dem syntes sönderdelada tungor, såsom af eld; och blef sittandes på kvar och en af dem.
4 And they were all filled with the Holy Ghost, and began to speak with other tongues, as the Spirit gave them utterance.
Och de vordo alle uppfyllde af den Helga Anda, och begynte till att tala med annor tungomål, efter som Anden gaf dem att tala.
5 And there were dwelling at Jerusalem Jews, devout men, out of every nation under heaven.
Så voro i Jerusalem boende Judar, gudfruktige män af allahanda folk, som under himmelen är.
6 Now when this was noised abroad, the multitude came together, and were confounded, because that every man heard them speak in his own language.
Då nu denna rösten skett hade, kom tillsammans mycket folk, och vordo förhäpne; ty de hörde dem tala kvar och en med sitt eget mål;
7 And they were all amazed and marvelled, saying one to another, Behold, are not all these which speak Galilæans?
Och vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägande emellan sig: Si, äro icke alle desse, som tala, Galileiske?
8 And how hear we every man in our own tongue, wherein we were born?
Huru höre vi då hvar och en sitt tungomål, der vi uti födde äre?
9 Parthians, and Medes, and Elamites, and the dwellers in Mesopotamia, and in Judæa, and Cappadocia, in Pontus, and Asia,
Parther och Meder, och Elamiter, och de som bo uti Mesopotamien, och i Judeen, och Cappadocien, Ponto och Asien;
10 Phrygia, and Pamphylia, in Egypt, and in the parts of Libya about Cyrene, and strangers of Rome, Jews and proselytes,
Phrygien och Pamphylien, Egypten, och i de Libye landsändar vid Cyrenen, och de utländningar af Rom;
11 Cretes and Arabians, we do hear them speak in our tongues the wonderful works of God.
Judar och Proselyter, Creter och Araber; vi höre dem med våra tungor tala Guds dråpeliga verk.
12 And they were all amazed, and were in doubt, saying one to another, What meaneth this?
Och förskräckte de sig alle, och förundrade sig, sägande emellan sig: Hvad månn detta vilja vara?
13 Others mocking said, These men are full of new wine.
Och somlige gjorde gack af dem, och sade: Desse äro fulle med sött vin.
14 But Peter, standing up with the eleven, lifted up his voice, and said unto them, Ye men of Judæa, and all ye that dwell at Jerusalem, be this known unto you, and hearken to my words:
Då stod Petrus upp, med de ellofva, och hof upp sin röst, och talade till dem: I Judiske män, och I alle som bon i Jerusalem; detta skall eder vetterligit vara, och anammer min ord uti edor öron;
15 For these are not drunken, as ye suppose, seeing it is but the third hour of the day.
Ty desse äro icke druckne, såsom I menen; efter det är tredje timmen på dagen;
16 But this is that which was spoken by the prophet Joel;
Utan det är det som sagdt är genom Propheten Joel:
17 And it shall come to pass in the last days, saith God, I will pour out of my Spirit upon all flesh: and your sons and your daughters shall prophesy, and your young men shall see visions, and your old men shall dream dreams:
Och det skall ske uti de yttersta dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta af minom Anda öfver allt kött; och edre söner och edra döttrar skola prophetera; och edre ynglingar skola se syner, och edre äldste skola drömma drömmar.
18 And on my servants and on my handmaidens I will pour out in those days of my Spirit; and they shall prophesy:
Och öfver mina tjenare, och öfver mina tjenarinnor skall jag i de dagar utgjuta af minom Anda; och de skola prophetera.
19 And I will shew wonders in heaven above, and signs in the earth beneath; blood, and fire, and vapour of smoke:
Och jag skall gifva under ofvan i himmelen, och tecken neder på jordene; blod och eld, och rökdamb.
20 The sun shall be turned into darkness, and the moon into blood, before that great and notable day of the Lord come:
Solen skall vändas i mörker, och månen i blod, förr än den store och uppenbarlige Herrans dag kommer.
21 And it shall come to pass, that whosoever shall call on the name of the Lord shall be saved.
Och skall ske, att hvar och en som åkallar Herrans Namn, han skall blifva salig.
22 Ye men of Israel, hear these words; Jesus of Nazareth, a man approved of God among you by miracles and wonders and signs, which God did by him in the midst of you, as ye yourselves also know:
I män af Israel, hörer dessa orden: Jesum af Nazareth, den man, som när eder af Gudi bevisad är, med krafter, och under, och tecken, som Gud hafver gjort genom honom ibland eder; såsom I ock sjelfve veten.
23 Him, being delivered by the determinate counsel and foreknowledge of God, ye have taken, and by wicked hands have crucified and slain:
Honom, efter han af Guds betänkta råd och försyn utgifven var, hafven I tagit genom onda mäns händer, korsfäst och dödat.
24 Whom God hath raised up, having loosed the pains of death: because it was not possible that he should be holden of it.
Den hafver Gud uppväckt, och lossat dödsens sveda; efter omöjeligit var, att han skulle behållas af honom.
25 For David speaketh concerning him, I foresaw the Lord always before my face, for he is on my right hand, that I should not be moved:
Ty David säger om honom: Jag hafver alltid föresatt Herran för min ögon; ty han är mig på högra handene, att jag icke skall rörd varda.
26 Therefore did my heart rejoice, and my tongue was glad; moreover also my flesh shall rest in hope:
Fördenskull är mitt hjerta gladt, och min tunga fröjdar sig; skall också mitt kött hvilas i förhoppning.
27 Because thou wilt not leave my soul in hell, neither wilt thou suffer thine Holy One to see corruption. (Hadēs g86)
Ty du öfvergifver icke mina själ i helvete, och tillstäder icke att din Helige skall se förgängelse. (Hadēs g86)
28 Thou hast made known to me the ways of life; thou shalt make me full of joy with thy countenance.
Du hafver mig kungjort lifsens vägar; du skall uppfylla mig med fröjd för ditt ansigte.
29 Men and brethren, let me freely speak unto you of the patriarch David, that he is both dead and buried, and his sepulchre is with us unto this day.
I män och bröder, man må fritt tala med eder om den Patriarchen David; han är död och begrafven, och hans graf är när oss intill denna dag.
30 Therefore being a prophet, and knowing that God had sworn with an oath to him, that of the fruit of his loins, according to the flesh, he would raise up Christ to sit on his throne;
Efter han nu var en Prophet, och visste att Gud hade lofvat honom med en ed, att han af hans länds frukt skulle efter köttet uppväcka Christum, till att sitta på hans säte;
31 He seeing this before spake of the resurrection of Christ, that his soul was not left in hell, neither his flesh did see corruption. (Hadēs g86)
Såg han det framföreåt, och talade om Christi uppståndelse, att hans själ icke är öfvergifven uti helvete; icke heller hans kött hafver sett förgängelse. (Hadēs g86)
32 This Jesus hath God raised up, whereof we all are witnesses.
Denna Jesum hafver Gud uppväckt, der vi alle vittne till äro.
33 Therefore being by the right hand of God exalted, and having received of the Father the promise of the Holy Ghost, he hath shed forth this, which ye now see and hear.
Medan han nu med Guds högra hand upphöjd är, och löfte fått hafver af Fadrenom om den Helga Anda, hafver han utgjutit detta I nu sen och hören.
34 For David is not ascended into the heavens: but he saith himself, The Lord said unto my Lord, Sit thou on my right hand,
Ty icke hafver David uppfarit i himmelen; men han säger: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand;
35 Until I make thy foes thy footstool.
Tilldess jag nedlägger dina ovänner dig till en fotapall.
36 Therefore let all the house of Israel know assuredly, that God hath made that same Jesus, whom ye have crucified, both Lord and Christ.
Så skall nu hela Israels hus veta förvisso, att denna Jesum, som I korsfäst hafven, hafver Gud gjort till en Herra och Christ.
37 Now when they heard this, they were pricked in their heart, and said unto Peter and to the rest of the apostles, Men and brethren, what shall we do?
Då de detta hörde, fingo de ett styng i hjertat; och sade till Petrum, och till de andra Apostlarna: I män och bröder, hvad skole vi göra?
38 Then Peter said unto them, Repent, and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the remission of sins, and ye shall receive the gift of the Holy Ghost.
Sade Petrus till dem: Görer bättring, och hvar och en af eder låte sig döpa i Jesu Christi Namn, till syndernas förlåtelse; och I skolen undfå den Helga Andas gåfvo.
39 For the promise is unto you, and to your children, and to all that are afar off, even as many as the Lord our God shall call.
Ty eder är löftet gjordt, och edrom barnom, och allom dem som fjerran äro, hvilka Herren, vår Gud, härtill kallandes varder.
40 And with many other words did he testify and exhort, saying, Save yourselves from this untoward generation.
Betygade han ock med mång annor ord, och förmanade dem, sägandes: Låter hjelpa eder ifrå detta onda slägtet.
41 Then they that gladly received his word were baptized: and the same day there were added unto them about three thousand souls.
De som då gerna anammade hans tal, de läto sig döpa; och kommo till hopen, på den dagen, vid tretusend själar.
42 And they continued stedfastly in the apostles’ doctrine and fellowship, and in breaking of bread, and in prayers.
Och blefvo de stadigt ståndande uti Apostlarnas lärdom, och i delaktighet, och i bröds brytelse, och i böner.
43 And fear came upon every soul: and many wonders and signs were done by the apostles.
Och en fruktan kom uppå hvarjo och ena själ; och mång under och tecken gjordes af Apostlarna.
44 And all that believed were together, and had all things common;
Och alle de, som trodde, voro tillsammans, och hade all ting menlig.
45 And sold their possessions and goods, and parted them to all men, as every man had need.
Sina ägodelar och håfvor sålde de, och delade dem med alla, såsom hvar och en behöfde.
46 And they, continuing daily with one accord in the temple, and breaking bread from house to house, did eat their meat with gladness and singleness of heart,
Och hvar dag voro de stadigt och endrägteliga i templet; och bröto bröd här och der i husen, ätandes med hvarannan i fröjd; och lofvade Gud i deras hjertans enfaldighet.
47 Praising God, and having favour with all the people. And the Lord added to the Assembly daily such as should be saved.
Och de hade ynnest när allt folket. Och Herren förökade hvar dag församlingen med dem som salige vordo.
