1 Corinthians 7
1 Now concerning the things whereof ye wrote unto me: It is good for a man not to touch a woman.
Nu, der I mig om skrefven, svarar jag. Det är mannenom godt, att han intet befattar sig med hustru.
2 Nevertheless, to avoid fornication, let every man have his own wife, and let every woman have her own husband.
Dock likväl, till att undfly boleri, hafve hvar och en sina hustru, och hvar och en sin man.
3 Let the husband render unto the wife due benevolence: and likewise also the wife unto the husband.
Mannen skall låta få hustrune skyldig välviljoghet, och sammalunda hustrun mannen.
4 The wife hath not power of her own body, but the husband: and likewise also the husband hath not power of his own body, but the wife.
Hustrun hafver icke sjelf magt öfver sin egen kropp, utan mannen; sammalunda mannen hafver icke magt öfver sin egen kropp, utan hustrun.
5 Defraud ye not one the other, except it be with consent for a time, that ye may give yourselves to fasting and prayer; and come together again, that Satan tempt you not for your incontinency.
Drager eder icke undan för hvarannan, utan det sker med begges edra samtycko, till en tid, att I mågen hafva tom till fasto och böner; och kommer så igen tillsammans, att djefvulen icke skall fresta eder för edor okyskhets skull.
6 But I speak this by permission, and not of commandment.
Men sådant säger jag eder efter tillstädjelse, och icke efter bud;
7 For I would that all men were even as I myself. But every man hath his proper gift of God, one after this manner, and another after that.
Utan jag ville heldre, att alla menniskor voro såsom jag är; men hvar och en hafver sina egna gåfvo af Gudi; den ene så, den andre så.
8 I say therefore to the unmarried and widows, It is good for them if they abide even as I.
Dem ogiftom och enkom säger jag: Godt är dem, om de blifva såsom ock jag.
9 But if they cannot contain, let them marry: for it is better to marry than to burn.
Men kunna de icke hålla sig, så gifte sig; ty det är bättre gifta sig, än brinna.
10 And unto the married I command, yet not I, but the Lord, Let not the wife depart from her husband:
Men dem giftom bjuder icke jag, utan Herren: Hustrun skilje sig icke ifrå mannen.
11 But and if she depart, let her remain unmarried, or be reconciled to her husband: and let not the husband put away his wife.
Skiljes hon ock ifrå honom, så blifve ogift, eller förlike sig med mannen igen; och mannen öfvergifve icke hustruna.
12 But to the rest speak I, not the Lord: If any brother hath a wife that believeth not, and she be pleased to dwell with him, let him not put her away.
Dem androm säger jag, icke Herren: Om så är, att en broder hafver ena otrogna hustru, och hon hafver vilja till att bo med honom; skilje då han icke henne ifrå sig.
13 And the woman which hath an husband that believeth not, and if he be pleased to dwell with her, let her not leave him.
Och om en qvinna hafver en otrogen man, och han hafver vilja till att blifva när henne; skilje icke då honom ifrå sig.
14 For the unbelieving husband is sanctified by the wife, and the unbelieving wife is sanctified by the husband: else were your children unclean; but now are they holy.
Ty den otrogne mannen är helgad genom hustruna, och den otrogna hustrun är helgad genom mannen; annars vordo edor barn oren; men nu äro de helig.
15 But if the unbelieving depart, let him depart. A brother or a sister is not under bondage in such cases: but God hath called us to peace.
Om ock den otrogne vill skiljas, så låt honom skiljas. En broder eller syster är icke bunden till egendom i sådana fallom; utan i frid hafver Gud kallat oss.
16 For what knowest thou, O wife, whether thou shalt save thy husband? or how knowest thou, O man, whether thou shalt save thy wife?
Ty huru vetst du, qvinna, om du kan göra mannen salig? Eller huru vetst du, man, om du kan göra hustruna saliga?
17 But as God hath distributed to every man, as the Lord hath called every one, so let him walk. And so ordain I in all Assemblies.
Dock såsom Gud hafver hvarjom och enom utdelat. Hvar och en, såsom Herren honom kallat hafver, så vandre han. Och så stadgar jag i alla församlingar.
18 Is any man called being circumcised? let him not become uncircumcised. Is any called in uncircumcision? let him not be circumcised.
Är någor omskoren kallad, han begäre icke förhud; är någor kallad i förhuden, han låte icke omskära sig.
19 Circumcision is nothing, and uncircumcision is nothing, but the keeping of the commandments of God.
Omskärelsen är intet, och förhuden är intet; utan hålla Guds bud.
20 Let every man abide in the same calling wherein he was called.
Hvar och en blifve uti den kallelse, i hvilka han kallad är.
21 Art thou called being a servant? care not for it: but if thou mayest be made free, use it rather.
Äst du kallad i träldom, haf der ingen sorg om; dock kan du fri varda, så bruka det heldre;
22 For he that is called in the Lord, being a servant, is the Lord’s freeman: likewise also he that is called, being free, is Christ’s servant.
Ty den som i träldom kallad är i Herranom, han är Herrans fri; sammalunda ock den som kallad är i frihet, han är Christi egen vorden.
23 Ye are bought with a price; be not ye the servants of men.
I ären dyrt köpte; blifver icke menniskors trälar.
24 Brethren, let every man, wherein he is called, therein abide with God.
Hvar och en, käre bröder, der han uti kallad är, der blifve han uti när Gudi.
25 Now concerning virgins I have no commandment of the Lord: yet I give my judgment, as one that hath obtained mercy of the Lord to be faithful.
Men om jungfrur hafver jag icke Herrans bud; utan jag säger mina mening, såsom den der barmhertighet fått hafver af Herranom, till att vara trogen.
26 I suppose therefore that this is good for the present distress, I say, that it is good for a man so to be.
Så menar jag nu sådant vara godt, för den nöd som förhanden är, att menniskone skall godt vara så blifva.
27 Art thou bound unto a wife? seek not to be loosed. Art thou loosed from a wife? seek not a wife.
Äst du vid hustru bunden, begära icke skiljas vid henne; äst du ock utan hustru, så begära icke hustru.
28 But and if thou marry, thou hast not sinned; and if a virgin marry, she hath not sinned. Nevertheless such shall have trouble in the flesh: but I spare you.
Men gifter du dig, syndar du intet, och om en jungfru gifter sig, syndar hon intet; dock varda sådana lidande lekamlig bekymmer; men jag skonade eder gerna.
29 But this I say, brethren, the time is short: it remaineth, that both they that have wives be as though they had none;
Men det säger jag: Käre bröder, tiden är kort. Öfver detta: De som hustrur hafva, vare såsom de inga hade;
30 And they that weep, as though they wept not; and they that rejoice, as though they rejoiced not; and they that buy, as though they possessed not;
Och de som gråta, såsom de intet greto; och de som fröjda sig, såsom de fröjdade sig intet; och de som köpa, såsom de behöllo det intet;
31 And they that use this world, as not abusing it: for the fashion of this world passeth away.
Och de som bruka denna verldena, såsom de brukade icke; ty denna verldenes väsende förgås.
32 But I would have you without carefulness. He that is unmarried careth for the things that belong to the Lord, how he may please the Lord:
Men jag ville gerna, att I voren utan omsorg. Den der ogift är, han aktar det Herranom tillhörer, huru han skall täckas Herranom.
33 But he that is married careth for the things that are of the world, how he may please his wife.
Men den som gifter sig, han aktar hvad verldene tillhörer, att han skall behaga hustrune.
34 There is difference also between a wife and a virgin. The unmarried woman careth for the things of the Lord, that she may be holy both in body and in spirit: but she that is married careth for the things of the world, how she may please her husband.
Och det är skilnad på en qvinna, och en jungfru; den som ogift är, hon aktar det Herranom tillhörer, att hon skall blifva helig både till kropp och till anda; men den som gifter sig, hon aktar det verldene tillhörer, huru hon skall behaga mannenom.
35 And this I speak for your own profit; not that I may cast a snare upon you, but for that which is comely, and that ye may attend upon the Lord without distraction.
Men detta säger jag till det som eder kan gagneligit vara, och icke att jag vill kasta band på eder; utan på det I skolen efterfölja det ärligit är, och blifva vid Herran, utan allt hinder.
36 But if any man think that he behaveth himself uncomely toward his virgin, if she pass the flower of her age, and need so require, let him do what he will, he sinneth not: let them marry.
Men om någor låter sig tycka, att det icke väl skickar sig med hans jungfru, sedan hon väl manväxt är, och det vill icke annars vara, så göre som han vill, han syndar intet; han låte henne gifta sig.
37 Nevertheless he that standeth stedfast in his heart, having no necessity, but hath power over his own will, and hath so decreed in his heart that he will keep his virgin, doeth well.
Men om en sätter sig fast före, efter han onödd är, och hafver sin fria vilja, och besluter detta i sitt hjerta, att låta sina jungfru så blifva, han gör väl.
38 So then he that giveth her in marriage doeth well; but he that giveth her not in marriage doeth better.
Den nu utgifter henne, han gör väl; men den icke utgifter henne, han gör bätter.
39 The wife is bound by the law as long as her husband liveth; but if her husband be dead, she is at liberty to be married to whom she will; only in the Lord.
Hustrun är bunden till lagen, så länge hennes man lefver; men när hennes man är afsomnad, är hon fri att gifva sig enom androm, hvem hon vill; dock att det sker i Herranom.
40 But she is happier if she so abide, after my judgment: and I think also that I have the Spirit of God.
Men saligare är hon, om hon så blifver, efter mitt sinne; jag menar, att jag ock hafver Guds Anda.
