Job 37
1 At this also my heart trembleth, and is moved out of his place.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Hear attentively the noise of his voice, and the sound that goeth out of his mouth.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 He directeth it under the whole heaven, and his lightning unto the ends of the earth.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 After it a voice roareth: he thundereth with the voice of his excellency; and he will not stay them when his voice is heard.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 El thundereth marvellously with his voice; great things doeth he, which we cannot comprehend.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 For he saith to the snow, Be thou on the earth; likewise to the small rain, and to the great rain of his strength.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 He sealeth up the hand of every man; that all men may know his work.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Then the beasts go into dens, and remain in their places.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Out of the south cometh the whirlwind: and cold out of the north.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 By the breath of El frost is given: and the breadth of the waters is straitened.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Also by watering he wearieth the thick cloud: he scattereth his bright cloud:
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 And it is turned round about by his counsels: that they may do whatsoever he commandeth them upon the face of the world in the earth.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 He causeth it to come, whether for correction, or for his land, or for mercy.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Hearken unto this, O Job: stand still, and consider the wondrous works of El.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Dost thou know when Eloah disposed them, and caused the light of his cloud to shine?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Dost thou know the balancings of the clouds, the wondrous works of him which is perfect in knowledge?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 How thy garments are warm, when he quieteth the earth by the south wind?
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Hast thou with him spread out the sky, which is strong, and as a molten looking glass?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Teach us what we shall say unto him; for we cannot order our speech by reason of darkness.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Shall it be told him that I speak? if a man speak, surely he shall be swallowed up.
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 And now men see not the bright light which is in the clouds: but the wind passeth, and cleanseth them.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Fair weather cometh out of the north: with Eloah is awesome majesty.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 Touching the Almighty, we cannot find him out: he is excellent in power, and in judgment, and in plenty of justice: he will not afflict.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Men do therefore fear him: he respecteth not any that are wise of heart.
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
