Ecclesiastes 6
1 There is an evil which I have seen under the sun, and it is common among men:
Det är ett ondt ting, som jag såg under solene, och är allmänneligit med menniskorna:
2 A man to whom Elohim hath given riches, wealth, and honour, so that he wanteth nothing for his soul of all that he desireth, yet Elohim giveth him not power to eat thereof, but a stranger eateth it: this is vanity, and it is an evil disease.
En, hvilkom Gud hafver gifvit rikedom, ägodelar och äro, och honom fattas intet, det hans hjerta begärar, och Gud gifver honom dock icke magt till att nyttjat, utan en annar förtärer det; det är fåfängelighet, och en ond plåga.
3 If a man beget an hundred children, and live many years, so that the days of his years be many, and his soul be not filled with good, and also that he have no burial; I say, that an untimely birth is better than he.
Födde han än hundrade barn, och hade så långt lif, att han i mång år lefde, och hans själ kunde icke mätta sig af ägodelar, och blefve utan graf; om honom säger jag, att en otida född är bättre än han.
4 For he cometh in with vanity, and departeth in darkness, and his name shall be covered with darkness.
Ty han kommer i fåfängelighet, och i mörker far han bort, och hans namn blifver betäckt i mörker.
5 Moreover he hath not seen the sun, nor known any thing: this hath more rest than the other.
Han hafver ingen glädje af solene, och hafver ingen ro, hvarken här eller der.
6 Yea, though he live a thousand years twice told, yet hath he seen no good: do not all go to one place?
Om han än lefde i tutusend år, så är han aldrig väl tillfrids. Kommer det icke allt uti ett rum?
7 All the labour of man is for his mouth, and yet the appetite is not filled.
Hvarjo och ene mennisko är arbete pålagdt, efter hennes mått; men hjertat kan icke blifva dervid.
8 For what hath the wise more than the fool? what hath the poor, that knoweth to walk before the living?
Ty hvad uträttar en vis mer än en dåre? Hvad tager sig den fattige före, att han vill vara ibland de lefvande?
9 Better is the sight of the eyes than the wandering of the desire: this is also vanity and vexation of spirit.
Det är bättre att bruka de ägodelar, som för handene äro, än fara efter andra; det är ock fåfängelighet och jämmer.
10 That which hath been is named already, and it is known that it is man: neither may he contend with him that is mightier than he.
Hvad äret? Fastän en högt berömder är, så vet man dock, att han är en menniska, och kan icke träta med det som honom for mägtig är.
11 Seeing there be many things that increase vanity, what is man the better?
Ty fåfängeligheten är alltör mycken. Hvad hafver en menniska mer deraf?
12 For who knoweth what is good for man in this life, all the days of his vain life which he spendeth as a shadow? for who can tell a man what shall be after him under the sun?
Ty ho vet hvad menniskone nyttigt är i sin lifstid, medan hon lefver i sine fåfängelighet, hvilken är som en skugge? Eller ho vill säga menniskone, hvad efter henne komma skall under solene?
