Romans 4
1 WHAT shall we say then that Abraham our father, as pertaining to the flesh, hath found?
Hvad säge vi då vår fader Abraham efter köttet hafva funnit?
2 For if Abraham were justified by works, he hath whereof to glory; but not before God.
Det säge vi: Är Abraham rättfärdig vorden af gerningarna, så hafver han det han må berömma sig af; men icke för Gudi.
3 For what saith the scripture? Abraham believed God, and it was counted unto him for righteousness.
Men hvad säger Skriften? Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet.
4 Now to him that worketh is the reward not reckoned of grace, but of debt.
Men honom, som håller sig vid gerningarna, varder lönen icke räknad af nåd, utan af pligt.
5 But to him that worketh not, but believeth on him that justifieth the ungodly, his faith is counted for righteousness.
Men honom, som icke håller sig vid gerningarna, utan tror på honom som den ogudaktiga gör rättfärdigan, hans tro varder honom räknad till rättfärdighet;
6 Even as David also describeth the blessedness of the man, unto whom God imputeth righteousness without works,
Såsom ock David säger, att saligheten är dens menniskos, hvilko Gud tillräknar rättfärdighetena, utan gerningar.
7 Saying, Blessed are they whose iniquities are forgiven, and whose sins are covered.
Salige äro de, som deras orättfärdigheter äro förlåtna, och deras synder äro öfverskylda.
8 Blessed is the man to whom the Lord will not impute sin.
Salig är den man, som Gud ingen synd tillräknar.
9 Cometh this blessedness then upon the circumcision only, or upon the uncircumcision also? for we say that faith was reckoned to Abraham for righteousness.
Månn nu denna saligheten allenast vara kommen öfver omskärelsen, eller ock öfver förhudena? Vi säge ju, att Abrahe vardt tron räknad till rättfärdighet.
10 How was it then reckoned? when he was in circumcision, or in uncircumcision? Not in circumcision, but in uncircumcision.
Huru blef hon honom då tillräknad? När han var i omskärelsen, eller när han var i förhudene? Icke i omskärelsen, utan i förhudene.
11 And he received the sign of circumcision, a seal of the righteousness of the faith which he had yet being uncircumcised: that he might be the father of all them that believe, though they be not circumcised; that righteousness might be imputed unto them also:
Men han tog omskärelsens tecken för ett insegel till trones rättfärdighet, hvilka han hade i förhudene; att han skulle vara allas deras fader, som i förhudene trodde, att sådant skulle ock räknas dem för rättfärdighet;
12 And the father of circumcision to them who are not of the circumcision only, but who also walk in the steps of that faith of our father Abraham, which he had being yet uncircumcised.
Desslikes ock omskärelsens fader, icke dem allenast, som äro af omskärelsen, utan ock dem som vandra i trones fotspår, som var i vår faders Abrahams förhud.
13 For the promise, that he should be the heir of the world, was not to Abraham, or to his seed, through the law, but through the righteousness of faith.
Ty det löftet, att han skulle varda verldenes arfvinge, är icke skedt Abrahe och hans säd igenom lagen, utan igenom trones rättfärdighet.
14 For if they which are of the law be heirs, faith is made void, and the promise made of none effect:
Ty om de, som lyda till lagen, äro arfvingar, så är tron onyttig vorden, och löftet är blifvet om intet.
15 Because the law worketh wrath: for where no law is, there is no transgression.
Ty lagen kommer vrede åstad; ty der ingen lag är, der är icke heller öfverträdelse.
16 Therefore it is of faith, that it might be by grace; to the end the promise might be sure to all the seed; not to that only which is of the law, but to that also which is of the faith of Abraham; who is the father of us all,
Derföre måste det vara af trone, att det skall vara af nåd, och löftet fast blifva allo sädene; icke honom allenast som är af lagen, utan ock honom som är af Abrahams tro, hvilken är allas våra fader;
17 (As it is written, I have made thee a father of many nations, ) before him whom he believed, even God, who quickeneth the dead, and calleth those things which be not as though they were.
Som skrifvet är: Jag hafver satt dig till en fader öfver många Hedningar, för Gudi, den du trott hafver, hvilken de döda gör lefvande, och kallar de ting, som icke äro, lika som de voro.
18 Who against hope believed in hope, that he might become the father of many nations; according to that which was spoken, So shall thy seed be.
Och han trodde på det hopp, der intet hopp var, att han skulle varda många Hedningars fader, som sagdt var till honom: Så skall din säd vara.
19 And being not weak in faith, he considered not his own body now dead, when he was about an hundred years old, neither yet the deadness of Sara’s womb:
Och han vardt icke svag i trone, och aktade icke sin halfdöda kropp, ty han var när hundrade åra gammal; ej heller Saras halfdöda qved;
20 He staggered not at the promise of God through unbelief; but was strong in faith, giving glory to God;
Ty han tviflade intet på Guds löfte med otro; utan vardt stark i trone, gifvandes Gudi ärona;
21 And being fully persuaded that, what he had promised, he was able also to perform.
Och var full viss derpå, att den som lofvade, han var ock mägtig det att hålla.
22 And therefore it was imputed to him for righteousness.
Derföre var det ock räknadt honom till rättfärdighet.
23 Now it was not written for his sake alone, that it was imputed to him;
Så är detta icke allenast skrifvet för hans skull, att honom tillräknadt vardt;
24 But for us also, to whom it shall be imputed, if we believe on him that raised up Jesus our Lord from the dead;
Utan ock för våra skull, som det också tillräknadt varder, när vi trom på honom, som vår Herra Jesum uppväckte ifrå de döda;
25 Who was delivered for our offences, and was raised again for our justification.
Hvilken för våra synders skull är utgifven, och för våra rättfärdighets skull uppväckt.
