< Psalms 9 >
1 I WILL praise thee, O Lord, with my whole heart; I will shew forth all thy marvellous works.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 I will be glad and rejoice in thee: I will sing praise to thy name, O thou most High.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 When mine enemies are turned back, they shall fall and perish at thy presence.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 For thou hast maintained my right and my cause; thou satest in the throne judging right.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Thou hast rebuked the heathen, thou hast destroyed the wicked, thou hast put out their name for ever and ever.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 O thou enemy, destructions are come to a perpetual end: and thou hast destroyed cities; their memorial is perished with them.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 But the Lord shall endure for ever: he hath prepared his throne for judgment.
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 And he shall judge the world in righteousness, he shall minister judgment to the people in uprightness.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 The Lord also will be a refuge for the oppressed, a refuge in times of trouble.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 And they that know thy name will put their trust in thee: for thou, Lord, hast not forsaken them that seek thee.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Sing praises to the Lord, which dwelleth in Zion: declare among the people his doings.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 When he maketh inquisition for blood, he remembereth them: he forgetteth not the cry of the humble.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Have mercy upon me, O Lord; consider my trouble which I suffer of them that hate me, thou that liftest me up from the gates of death:
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 That I may shew forth all thy praise in the gates of the daughter of Zion: I will rejoice in thy salvation.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 The heathen are sunk down in the pit that they made: in the net which they hid is their own foot taken.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 The Lord is known by the judgment which he executeth: the wicked is snared in the work of his own hands. (Higgaion, Selah)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
17 The wicked shall be turned into hell, and all the nations that forget God. (Sheol )
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol )
18 For the needy shall not alway be forgotten: the expectation of the poor shall not perish for ever.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Arise, O Lord; let not man prevail: let the heathen be judged in thy sight.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Put them in fear, O Lord: that the nations may know themselves to be but men. (Selah)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)