< Psalms 9 >

1 I WILL praise thee, O Lord, with my whole heart; I will shew forth all thy marvellous works.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 I will be glad and rejoice in thee: I will sing praise to thy name, O thou most High.
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 When mine enemies are turned back, they shall fall and perish at thy presence.
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 For thou hast maintained my right and my cause; thou satest in the throne judging right.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Thou hast rebuked the heathen, thou hast destroyed the wicked, thou hast put out their name for ever and ever.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 O thou enemy, destructions are come to a perpetual end: and thou hast destroyed cities; their memorial is perished with them.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 But the Lord shall endure for ever: he hath prepared his throne for judgment.
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 And he shall judge the world in righteousness, he shall minister judgment to the people in uprightness.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 The Lord also will be a refuge for the oppressed, a refuge in times of trouble.
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 And they that know thy name will put their trust in thee: for thou, Lord, hast not forsaken them that seek thee.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Sing praises to the Lord, which dwelleth in Zion: declare among the people his doings.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 When he maketh inquisition for blood, he remembereth them: he forgetteth not the cry of the humble.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Have mercy upon me, O Lord; consider my trouble which I suffer of them that hate me, thou that liftest me up from the gates of death:
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 That I may shew forth all thy praise in the gates of the daughter of Zion: I will rejoice in thy salvation.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 The heathen are sunk down in the pit that they made: in the net which they hid is their own foot taken.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 The Lord is known by the judgment which he executeth: the wicked is snared in the work of his own hands. (Higgaion, Selah)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
17 The wicked shall be turned into hell, and all the nations that forget God. (Sheol h7585)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 For the needy shall not alway be forgotten: the expectation of the poor shall not perish for ever.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Arise, O Lord; let not man prevail: let the heathen be judged in thy sight.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Put them in fear, O Lord: that the nations may know themselves to be but men. (Selah)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)

< Psalms 9 >