Psalms 106
1 PRAISE ye the Lord. O give thanks unto the Lord; for he is good: for his mercy endureth for ever.
Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.
2 Who can utter the mighty acts of the Lord? who can shew forth all his praise?
Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?
3 Blessed are they that keep judgment, and he that doeth righteousness at all times.
Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.
4 Remember me, O Lord, with the favour that thou bearest unto thy people: O visit me with thy salvation;
Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;
5 That I may see the good of thy chosen, that I may rejoice in the gladness of thy nation, that I may glory with thine inheritance.
Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.
6 We have sinned with our fathers, we have committed iniquity, we have done wickedly.
Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.
7 Our fathers understood not thy wonders in Egypt; they remembered not the multitude of thy mercies; but provoked him at the sea, even at the Red sea.
Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.
8 Nevertheless he saved them for his name’s sake, that he might make his mighty power to be known.
Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.
9 He rebuked the Red sea also, and it was dried up: so he led them through the depths, as through the wilderness.
Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;
10 And he saved them from the hand of him that hated them, and redeemed them from the hand of the enemy.
Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.
11 And the waters covered their enemies: there was not one of them left.
Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.
12 Then believed they his words; they sang his praise.
Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.
13 They soon forgat his works; they waited not for his counsel:
Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.
14 But lusted exceedingly in the wilderness, and tempted God in the desert.
Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.
15 And he gave them their request; but sent leanness into their soul.
Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.
16 They envied Moses also in the camp, and Aaron the saint of the Lord.
Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.
17 The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram.
Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.
18 And a fire was kindled in their company; the flame burned up the wicked.
Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.
19 They made a calf in Horeb, and worshipped the molten image.
De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;
20 Thus they changed their glory into the similitude of an ox that eateth grass.
Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.
21 They forgat God their saviour, which had done great things in Egypt;
De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;
22 Wondrous works in the land of Ham, and terrible things by the Red sea.
Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.
23 Therefore he said that he would destroy them, had not Moses his chosen stood before him in the breach, to turn away his wrath, lest he should destroy them.
Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.
24 Yea, they despised the pleasant land, they believed not his word:
Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;
25 But murmured in their tents, and hearkened not unto the voice of the Lord.
Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.
26 Therefore he lifted up his hand against them, to overthrow them in the wilderness:
Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;
27 To overthrow their seed also among the nations, and to scatter them in the lands.
Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.
28 They joined themselves also unto Baal-peor, and ate the sacrifices of the dead.
Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;
29 Thus they provoked him to anger with their inventions: and the plague brake in upon them.
Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.
30 Then stood up Phinehas, and executed judgment: and so the plague was stayed.
Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.
31 And that was counted unto him for righteousness unto all generations for evermore.
Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.
32 They angered him also at the waters of strife, so that it went ill with Moses for their sakes:
Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.
33 Because they provoked his spirit, so that he spake unadvisedly with his lips.
Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.
34 They did not destroy the nations, concerning whom the Lord commanded them:
De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;
35 But were mingled among the heathen, and learned their works.
Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;
36 And they served their idols: which were a snare unto them.
Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.
37 Yea, they sacrificed their sons and their daughters unto devils,
Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;
38 And shed innocent blood, even the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed unto the idols of Canaan: and the land was polluted with blood.
Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;
39 Thus were they defiled with their own works, and went a whoring with their own inventions.
Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.
40 Therefore was the wrath of the Lord kindled against his people, insomuch that he abhorred his own inheritance.
Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;
41 And he gave them into the hand of the heathen; and they that hated them ruled over them.
Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.
42 Their enemies also oppressed them, and they were brought into subjection under their hand.
Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.
43 Many times did he deliver them; but they provoked him with their counsel, and were brought low for their iniquity.
Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.
44 Nevertheless he regarded their affliction, when he heard their cry:
Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;
45 And he remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his mercies.
Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;
46 He made them also to be pitied of all those that carried them captives.
Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.
47 Save us, O Lord our God, and gather us from among the heathen, to give thanks unto thy holy name, and to triumph in thy praise.
Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.
48 Blessed be the Lord God of Israel from everlasting to everlasting: and let all the people say, Amen. Praise ye the Lord.
Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.
