Psalms 146

1 Praise you the LORD. Praise the LORD, O my soul.

Halleluja. Lofva Herran, min själ.

2 While I live will I praise the LORD: I will sing praises to my God while I have any being.

Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

3 Put not your trust in princes, nor in the son of man, in whom there is no help.

Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

4 His breath goes forth, he returns to his earth; in that very day his thoughts perish.

Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

5 Happy is he that has the God of Jacob for his help, whose hope is in the LORD his God:

Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

6 Which made heaven, and earth, the sea, and all that therein is: which keeps truth for ever:

Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

7 Which executes judgment for the oppressed: which gives food to the hungry. The LORD looses the prisoners:

Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

8 The LORD opens the eyes of the blind: the LORD raises them that are bowed down: the LORD loves the righteous:

Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

9 The LORD preserves the strangers; he relieves the fatherless and widow: but the way of the wicked he turns upside down.

Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

10 The LORD shall reign for ever, even your God, O Zion, to all generations. Praise you the LORD.

Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.