Proverbs 5
1 My son, attend to my wisdom, and bow your ear to my understanding:
Min son, gif akt uppå mina vishet, böj din öron till mina läro;
2 That you may regard discretion, and that your lips may keep knowledge.
Att du må behålla god råd, och din mun veta beskedlighet.
3 For the lips of a strange woman drop as an honeycomb, and her mouth is smoother than oil:
Ty ene skökos läppar äro en hannogskaka, och hennes hals är halare än olja;
4 But her end is bitter as wormwood, sharp as a two-edged sword.
Men framdeles bäsk som malört, och skarp såsom ett tveeggadt svärd.
Hennes fötter löpa neder till döden; hennes råd gånger få helvetet. (Sheol h7585)
6 Lest you should ponder the path of life, her ways are moveable, that you can not know them.
Hon går icke rätt fram på lifsens väg; ostadig äro hennes steg, så att hon icke vet hvart hon går.
7 Hear me now therefore, O you children, and depart not from the words of my mouth.
Så hörer mig nu, min barn, och viker icke ifrå mins muns tal.
8 Remove your way far from her, and come not near the door of her house:
Låt dina vägar vara fjerran ifrå henne, och nalkas intet intill hennes husdörr;
9 Lest you give your honor to others, and your years to the cruel:
Att du icke skall gifva dina äro dem främmandom, och din år dem grymma;
10 Lest strangers be filled with your wealth; and your labors be in the house of a stranger;
Att främmande icke skola mätta sig af dine förmågo, och ditt arbete icke vara uti ens annars hus;
11 And you mourn at the last, when your flesh and your body are consumed,
Och du måtte framdeles sucka, när du ditt lif och gods förtärt hafver;
12 And say, How have I hated instruction, and my heart despised reproof;
Och säga: Ack! huru hafver jag hatat tuktan, och mitt hjerta straff försmått;
13 And have not obeyed the voice of my teachers, nor inclined my ear to them that instructed me!
Och hafver icke lydt mina lärares röst, och icke böjt min öron till dem som mig lärde?
14 I was almost in all evil in the middle of the congregation and assembly.
Jag är fulltnär i all olycko kommen, att jag den meniga hopen och sällskapet följt hafver.
15 Drink waters out of your own cistern, and running waters out of your own well.
Drick vatten utaf dina gropar, och hvad af dinom brunn utflyter.
16 Let your fountains be dispersed abroad, and rivers of waters in the streets.
Låt dina källor utflyta, och vattubäckerna uppå gatorna;
17 Let them be only your own, and not strangers’ with you.
Men haf du dem allena, och ingen främmande med dig.
18 Let your fountain be blessed: and rejoice with the wife of your youth.
Din brunn vare välsignad, och gläd dig af dins ungdoms hustru.
19 Let her be as the loving hind and pleasant roe; let her breasts satisfy you at all times; and be you ravished always with her love.
Hon är ljuflig såsom en hind, och täck såsom en rå; låt hennes kärlek alltid mätta dig, och förlusta dig alltid uti hennes kärlek.
20 And why will you, my son, be ravished with a strange woman, and embrace the bosom of a stranger?
Min son, hvi vill du förlusta dig med en främmande, och famntager ens annars?
21 For the ways of man are before the eyes of the LORD, and he ponders all his goings.
Ty hvars och ens mans vägar äro för Herranom, och han mäter alla deras gångar.
22 His own iniquities shall take the wicked himself, and he shall be held with the cords of his sins.
Dens ogudaktigas misshandel skall gripa honom, och med sina synders snaro skall han hållen varda.
23 He shall die without instruction; and in the greatness of his folly he shall go astray.
Han skall dö, derföre att han icke vill låta lära sig, och för sin stora dårskaps skull vill fara.
