Genesis 8

1 And God remembered Noah, and every living thing, and all the cattle that was with him in the ark: and God made a wind to pass over the earth, and the waters assuaged;

Då tänkte Gud på Noa och på alla de vilda djur och alla de boskapsdjur som voro med honom i arken. Och Gud lät en vind gå fram över jorden, så att vattnet sjönk undan;

2 The fountains also of the deep and the windows of heaven were stopped, and the rain from heaven was restrained;

och djupets källor och himmelens fönster tillslötos, och regnet från himmelen upphörde.

3 And the waters returned from off the earth continually: and after the end of the hundred and fifty days the waters were abated.

Och vattnet vek bort ifrån jorden mer och mer; efter hundra femtio dagar begynte vattnet avtaga.

4 And the ark rested in the seventh month, on the seventeenth day of the month, on the mountains of Ararat.

Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.

5 And the waters decreased continually until the tenth month: in the tenth month, on the first day of the month, were the tops of the mountains seen.

Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga.

6 And it came to pass at the end of forty days, that Noah opened the window of the ark which he had made:

Och efter fyrtio dagar öppnade Noa fönstret som han hade gjort på arken,

7 And he sent forth a raven, which went forth to and fro, until the waters were dried up from off the earth.

och lät en korp flyga ut; denne flög fram och åter, till dess vattnet hade torkat bort ifrån jorden.

8 Also he sent forth a dove from him, to see if the waters were abated from off the face of the ground;

Sedan lät han en duva flyga ut, för att få se om vattnet hade sjunkit undan från marken.

9 But the dove found no rest for the sole of her foot, and she returned to him into the ark, for the waters were on the face of the whole earth: then he put forth his hand, and took her, and pulled her in to him into the ark.

Men duvan fann ingen plats där hon kunde vila sin fot, utan kom tillbaka till honom i arken, ty vatten betäckte hela jorden. Då räckte han ut sin hand och tog henne in till sig i arken.

10 And he stayed yet other seven days; and again he sent forth the dove out of the ark;

Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken.

11 And the dove came in to him in the evening; and, see, in her mouth was an olive leaf plucked off: so Noah knew that the waters were abated from off the earth.

Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb. Då förstod Noa att vattnet hade sjunkit undan från jorden.

12 And he stayed yet other seven days; and sent forth the dove; which returned not again to him any more.

Men han väntade ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan åter flyga ut; då kom hon icke mer tillbaka till honom.

13 And it came to pass in the six hundredth and first year, in the first month, the first day of the month, the waters were dried up from off the earth: and Noah removed the covering of the ark, and looked, and, behold, the face of the ground was dry.

I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten.

14 And in the second month, on the seven and twentieth day of the month, was the earth dried.

Och i andra månaden, på tjugusjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr.

15 And God spoke to Noah, saying,

Då talade Gud till Noa och sade:

16 Go forth of the ark, you, and your wife, and your sons, and your sons’ wives with you.

»Gå ut ur arken med din hustru och dina söner och dina söners hustrur.

17 Bring forth with you every living thing that is with you, of all flesh, both of fowl, and of cattle, and of every creeping thing that creeps on the earth; that they may breed abundantly in the earth, and be fruitful, and multiply on the earth.

Alla djur som du har hos dig, vad slags kött det vara må, både fåglar och fyrfotadjur och alla kräldjur som röra sig på jorden, skall du låta gå ut med dig, för att de må växa till på jorden och vara fruktsamma och föröka sig på jorden.»

18 And Noah went forth, and his sons, and his wife, and his sons’ wives with him:

Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur.

19 Every beast, every creeping thing, and every fowl, and whatever creeps on the earth, after their kinds, went forth out of the ark.

Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.

20 And Noah built an altar to the LORD; and took of every clean beast, and of every clean fowl, and offered burnt offerings on the altar.

Och Noa byggde ett altare åt HERREN och tog av alla rena fyrfotadjur och av alla rena fåglar och offrade brännoffer på altaret.

21 And the LORD smelled a sweet smell; and the LORD said in his heart, I will not again curse the ground any more for man’s sake; for the imagination of man’s heart is evil from his youth; neither will I again smite any more every thing living, as I have done.

När då HERREN kände den välbehagliga lukten, sade han vid sig själv: »Jag skall härefter icke mer förbanna marken för människans skull, eftersom ju människans hjärtas uppsåt är ont allt ifrån ungdomen. Och jag skall härefter icke mer dräpa allt levande, såsom jag nu har gjort.

22 While the earth remains, seedtime and harvest, and cold and heat, and summer and winter, and day and night shall not cease.

Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.»

A Dove is Sent Forth from the Ark