Song of Solomon 2
1 I am a rose of Sharon, a lily of the valleys.
»Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
2 As a lily among thorns, so is my love among the daughters.
»Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
3 As an apple-tree among the trees of the wood, so is my beloved among the sons. Under its shadow I delighted to sit, and its fruit was sweet to my taste.
»Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 He hath brought me to the banqueting-house, and his banner over me is love.
I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 'Stay ye me with dainties, refresh me with apples; for I am love-sick.'
Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.»
6 Let his left hand be under my head, and his right hand embrace me.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 'I adjure you, O daughters of Jerusalem, by the gazelles, and by the hinds of the field, that ye awaken not, nor stir up love, until it please.'
Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
8 Hark! my beloved! behold, he cometh, leaping upon the mountains, skipping upon the hills.
Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 My beloved is like a gazelle or a young hart; behold, he standeth behind our wall, he looketh in through the windows, he peereth through the lattice.
Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 My beloved spoke, and said unto me: 'Rise up, my love, my fair one, and come away.
Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 For, lo, the winter is past, the rain is over and gone;
Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 The flowers appear on the earth; the time of singing is come, and the voice of the turtle is heard in our land;
Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 The fig-tree putteth forth her green figs, and the vines in blossom give forth their fragrance. Arise, my love, my fair one, and come away.
Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 O my dove, that art in the clefts of the rock, in the covert of the cliff, let me see thy countenance, let me hear thy voice; for sweet is thy voice, and thy countenance is comely.'
Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.»
15 'Take us the foxes, the little foxes, that spoil the vineyards; for our vineyards are in blossom.'
Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom.
16 My beloved is mine, and I am his, that feedeth among the lilies.
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 Until the day breathe, and the shadows flee away, turn, my beloved, and be thou like a gazelle or a young hart upon the mountains of spices.
Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
