Psalms 94
1 O LORD, Thou God to whom vengeance belongeth, Thou God to whom vengeance belongeth, shine forth.
Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
2 Lift up Thyself, Thou Judge of the earth; render to the proud their recompense.
Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
3 LORD, how long shall the wicked, how long shall the wicked exult?
Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
4 They gush out, they speak arrogancy; all the workers of iniquity bear themselves loftily.
Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
5 They crush Thy people, O LORD, and afflict Thy heritage.
Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
6 They slay the widow and the stranger, and murder the fatherless.
Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
7 And they say: 'The LORD will not see, neither will the God of Jacob give heed.'
Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
8 Consider, ye brutish among the people; and ye fools, when will ye understand?
Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
9 He that planted the ear, shall He not hear? He that formed the eye, shall He not see?
Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
10 He that instructeth nations, shall not He correct? even He that teacheth man knowledge?
Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
11 The LORD knoweth the thoughts of man, that they are vanity.
Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
12 Happy is the man whom Thou instructest, O LORD, and teachest out of Thy law;
Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
13 That Thou mayest give him rest from the days of evil, until the pit be digged for the wicked.
Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
14 For the LORD will not cast off His people, neither will He forsake His inheritance.
Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
15 For right shall return unto justice, and all the upright in heart shall follow it.
Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
16 Who will rise up for me against the evil-doers? Who will stand up for me against the workers of iniquity?
Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
17 Unless the LORD had been my help, my soul had soon dwelt in silence.
Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
18 If I say: 'My foot slippeth', Thy mercy, O LORD, holdeth me up.
Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
19 When my cares are many within me, Thy comforts delight my soul.
Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
20 Shall the seat of wickedness have fellowship with Thee, which frameth mischief by statute?
Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
21 They gather themselves together against the soul of the righteous, and condemn innocent blood.
De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
22 But the LORD hath been my high tower, and my God the rock of my refuge.
Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
23 And He hath brought upon them their own iniquity, and will cut them off in their own evil; the LORD our God will cut them off.
Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
