Psalms 9
1 For the Leader; upon Muthlabben. A Psalm of David. I will give thanks unto the LORD with my whole heart; I will tell of all Thy marvellous works.
En Psalm Davids, om den sköna, ungdomen, till att föresjunga. Jag tackar Herranom af allt hjerta, och förtäljer all din under.
2 I will be glad and exult in Thee; I will sing praise to Thy name, O Most High:
Jag fröjdar mig, och är glad i dig; och lofvar ditt Namn, du Aldrahögste;
3 When mine enemies are turned back, they stumble and perish at Thy presence;
Att du mina ovänner tillbakadrifvit hafver; de äro fallne och förgångne för dig.
4 For Thou hast maintained my right and my cause; Thou sattest upon the throne as the righteous Judge.
Ty du drifver min rätt och min sak; du sitter på stolen en rätt domare.
5 Thou hast rebuked the nations, Thou hast destroyed the wicked, Thou hast blotted out their name for ever and ever.
Du straffar Hedningarna, och förgör de ogudaktiga; deras namn utskrapar du till evig tid.
6 O thou enemy, the waste places are come to an end for ever; and the cities which thou didst uproot, their very memorial is perished.
Fiendernas svärd hafva en ända; städerna hafver du omstört; deras åminnelse är förgången med dem.
7 But the LORD is enthroned for ever; He hath established His throne for judgment.
Men Herren blifver evinnerliga; sin stol hafver han beredt till doms.
8 And He will judge the world in righteousness, He will minister judgment to the peoples with equity.
Och han skall döma jordenes krets rätt, och regera folket rättsinneliga.
9 The LORD also will be a high tower for the oppressed, a high tower in times of trouble;
Och Herren är dens fattigas beskärm; ett beskärm i nödene.
10 And they that know Thy name will put their trust in Thee; for thou, LORD, hast not forsaken them that seek Thee.
Derföre hoppas till dig de som ditt Namn känna; ty du förlåter icke dem som söka dig, Herre.
11 Sing praises to the LORD, who dwelleth in Zion; declare among the peoples His doings.
Lofver Herran, den i Zion bor; förkunner ibland folken hans verk.
12 For He that avengeth blood hath remembered them; He hath not forgotten the cry of the humble.
Ty han kommer ihåg, och frågar efter deras blod; han förgäter icke de fattigas rop.
13 Be gracious unto me, O LORD, behold mine affliction at the hands of them that hate me; Thou that liftest me up from the gates of death;
Herre, var mig nådelig; se till mitt elände ibland ovänner, du som upphäfver mig utu dödsens portom;
14 That I may tell of all Thy praise in the gates of the daughter of Zion, that I may rejoice in Thy salvation.
På det jag skall förtälja all din pris uti dottrenes Zions portom; att jag öfver dina hjelp glad vara må.
15 The nations are sunk down in the pit that they made; in the net which they hid is their own foot taken.
Hedningarna äro försänkte uti den grop, som de tillredt hade; deras fot är fången i nätet, som de uppställt hade.
16 The LORD hath made Himself known, He hath executed judgment, the wicked is snared in the work of his own hands. (Higgaion, Selah)
Så förnimmer man, att Herren skaffar rätt; den ogudaktige är besnärd uti sina händers verk, genom ordet. (Sela)
Ack! att de ogudaktiga till helvetet vände vorde, och alle Hedningar, som Gud förgäta. (Sheol h7585)
18 For the needy shall not alway be forgotten, nor the expectation of the poor perish for ever.
Ty han skall icke så allstinges förgäta den fattiga; och de eländas hopp skall icke förtappadt varda evinnerliga.
19 Arise, O LORD, let not man prevail; let the nations be judged in Thy sight.
Herre, statt upp, att menniskorna icke få öfverhandena; låt alla Hedningar för dig dömda varda.
20 Set terror over them, O LORD; let the nations know they are but men. (Selah)
Gif dem, Herre, en mästare, att Hedningarna måga förnimma att de menniskor äro. (Sela)
