Psalms 88
1 A Song, a Psalm of the sons of Korah; for the Leader; upon Mahalath Leannoth. Maschil of Heman the Ezrahite. O LORD, God of my salvation, what time I cry in the night before Thee,
En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman. HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
2 Let my prayer come before Thee, incline Thine ear unto my cry.
Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket. (Sheol h7585)
4 I am counted with them that go down into the pit; I am become as a man that hath no help;
Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
5 Set apart among the dead, like the slain that lie in the grave, whom Thou rememberest no more; and they are cut off from Thy hand.
Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
6 Thou hast laid me in the nethermost pit, in dark places, in the deeps.
Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
7 Thy wrath lieth hard upon me, and all Thy waves Thou pressest down. (Selah)
Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. (Sela)
8 Thou hast put mine acquaintance far from me; Thou hast made me an abomination unto them; I am shut up, and I cannot come forth.
Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
9 Mine eye languisheth by reason of affliction; I have called upon Thee, O LORD, every day, I have spread forth my hands unto Thee.
Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
10 Wilt Thou work wonders for the dead? Or shall the shades arise and give Thee thanks? (Selah)
Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? (Sela)
11 Shall Thy mercy be declared in the grave? or Thy faithfulness in destruction?
Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
12 Shall Thy wonders be known in the dark? and Thy righteousness in the land of forgetfulness?
Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
13 But as for me, unto Thee, O LORD, do I cry, and in the morning doth my prayer come to meet Thee.
Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
14 LORD, why castest Thou off my soul? Why hidest Thou Thy face from me?
Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
15 I am afflicted and at the point of death from my youth up; I have borne Thy terrors, I am distracted.
Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
16 Thy fierce wrath is gone over me; Thy terrors have cut me off.
Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
17 They came round about me like water all the day; they compassed me about together.
De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
18 Friend and companion hast Thou put far from me, and mine acquaintance into darkness.
Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.
