Psalms 81
1 For the Leader; upon the Gittith. A Psalm of Asaph. Sing aloud unto God our strength; shout unto the God of Jacob.
För sångmästaren, till Gittít; av Asaf. Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
2 Take up the melody, and sound the timbrel, the sweet harp with the psaltery.
Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
3 Blow the horn at the new moon, at the full moon for our feast-day.
Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.
4 For it is a statute for Israel, an ordinance of the God of Jacob.
Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.
5 He appointed it in Joseph for a testimony, when He went forth against the land of Egypt. The speech of one that I knew not did I hear:
Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:
6 'I removed his shoulder from the burden; His hands were freed from the basket.
"Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.
7 Thou didst call in trouble, and I rescued thee; I answered thee in the secret place of thunder; I proved thee at the waters of Meribah. (Selah)
I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. (Sela)
8 Hear, O My people, and I will admonish thee: O Israel, if thou wouldest hearken unto Me!
Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
9 There shall no strange god be in thee; neither shalt thou worship any foreign god.
Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.
10 I am the LORD thy God, who brought thee up out of the land of Egypt; open thy mouth wide, and I will fill it.
Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.
11 But My people hearkened not to My voice; and Israel would none of Me.
Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
12 So I let them go after the stubbornness of their heart, that they might walk in their own counsels.
Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.
13 Oh that My people would hearken unto Me, that Israel would walk in My ways!
O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!
14 I would soon subdue their enemies, and turn My hand against their adversaries.
Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.
15 The haters of the LORD should dwindle away before Him; and their punishment should endure for ever.
De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
16 They should also be fed with the fat of wheat; and with honey out of the rock would I satisfy thee.'
Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig."
