Psalms 78
1 Maschil of Asaph. Give ear, O my people, to my teaching; incline your ears to the words of my mouth.
En undervisning Assaphs. Hör, mitt folk, min lag; böjer edor öron till mins muns tal.
2 I will open my mouth with a parable; I will utter dark sayings concerning days of old;
Jag vill öppna min mun till ordspråk, och vill förtälja gamla hemligheter;
3 That which we have heard and known, and our fathers have told us,
De vi hört hafve och vetom, och våra fäder oss förtäljt hafva;
4 We will not hide from their children, telling to the generation to come the praises of the LORD, and His strength, and His wondrous works that He hath done.
Att vi det icke fördölja skulle deras barnom, som efter komma skulle; utan förkunna Herrans lof, och hans magt och under, som han gjort hafver.
5 For He established a testimony in Jacob, and appointed a law in Israel, which He commanded our fathers, that they should make them known to their children;
Han upprättade ett vittnesbörd i Jacob, och gaf en lag i Israel, den han våra fäder böd, till att lära deras barn;
6 That the generation to come might know them, even the children that should be born; who should arise and tell them to their children,
På det att efterkommanderna måtte det lära, och de barn, som ännu skulle födde varda; då de uppkommo, att de ock förkunnade det sinom barnom;
7 That they might put their confidence in God, and not forget the works of God, but keep His commandments;
Att de skulle sätta sitt hopp till Gud, och icke förgäta Guds verk, och hålla hans bud;
8 And might not be as their fathers, a stubborn and rebellious generation; a generation that set not their heart aright, and whose spirit was not stedfast with God.
Och icke varda, såsom deras fäder, en affällig och ohörsam art; hvilkom deras hjerta icke fast var, och deras ande höll sig icke troliga till Gud;
9 The children of Ephraim were as archers handling the bow, that turned back in the day of battle.
Såsom Ephraims barn, som väpnade voro och förde bågan, föllo af i stridstidenom.
10 They kept not the covenant of God, and refused to walk in His law;
De höllo icke Guds förbund, och ville icke vandra i hans lag;
11 And they forgot His doings, and His wondrous works that He had shown them.
Och förgåto hans verk, och hans under, som han dem bevist hade.
12 Marvellous things did He in the sight of their fathers, in the land of Egypt, in the field of Zoan.
För deras fäder gjorde han under, i Egypti land, på den markene Zoan.
13 He cleaved the sea, and caused them to pass through; and He made the waters to stand as a heap.
Han åtskiljde hafvet, och lät dem gå derigenom, och satte vattnet såsom en mur.
14 By day also He led them with a cloud, and all the night with a light of fire.
Han ledde dem om dagen med en molnsky, och om nattena med en klar eld.
15 He cleaved rocks in the wilderness, and gave them drink abundantly as out of the great deep.
Han lät bergsklippona remna i öknene, och gaf dem dricka vatten tillfyllest;
16 He brought streams also out of the rock, and caused waters to run down like rivers.
Och lät bäcker flyta utu bergsklippone, att de flöto derut, såsom vattuströmmar.
17 Yet went they on still to sin against Him, to rebel against the Most High in the desert.
Likväl syndade de ännu emot honom, och förtörnade den Högsta i öknene;
18 And they tried God in their heart by asking food for their craving.
Och försökte Gud, i deras hjerta, att de spis beddes till deras själar;
19 Yea, they spoke against God; they said: 'Can God prepare a table in the wilderness?
Och talade emot Gud, och sade: Ja, skulle väl Gud kunna bereda ett bord i öknene?
20 Behold, He smote the rock, that waters gushed out, and streams overflowed; can He give bread also? or will He provide flesh for His people?'
Si, han hafver väl slagit bergsklippona, att vatten utflöt, och bäcker sig utgåfvo; men huru kan han gifva bröd, och skaffa sino folke kött?
21 Therefore the LORD heard, and was wroth; and a fire was kindled against Jacob, and anger also went up against Israel;
Då nu Herren det hörde, vardt han upptänd; och eld gick upp i Jacob, och vrede kom öfver Israel;
22 Because they believed not in God, and trusted not in His salvation.
Att de icke trodde uppå Gud, och hoppades icke uppå hans hjelp.
23 And He commanded the skies above, and opened the doors of heaven;
Och han böd skyarna ofvantill, och upplät himmelens dörrar;
24 And He caused manna to rain upon them for food, and gave them of the corn of heaven.
Och lät regna Man till dem till mats, och gaf dem himmelsbröd.
25 Man did eat the bread of the mighty; He sent them provisions to the full.
De åto änglabröd; han sände dem mat tillfyllest.
26 He caused the east wind to set forth in heaven; and by His power He brought on the south wind.
Han lät blåsa östanväder under himmelen, och genom sina starkhet upprörde sunnanväder;
27 He caused flesh also to rain upon them as the dust, and winged fowl as the sand of the seas;
Och lät kött regna uppå dem såsom stoft, och foglar såsom sanden i hafvet;
28 And He let it fall in the midst of their camp, round about their dwellings.
Och lät dem falla i deras lägre, allestäds der de bodde.
29 So they did eat, and were well filled; and He gave them that which they craved.
Då åto de, och vordo för mätte; han lät dem släcka sin lusta.
30 They were not estranged from their craving, their food was yet in their mouths,
Då de ännu sin lusta icke släckt hade, och de ännu åto deraf,
31 When the anger of God went up against them, and slew of the lustieth among them, and smote down the young men of Israel.
Så kom Guds vrede öfver dem; och drap de yppersta ibland dem, och nederslog de bästa i Israel.
32 For all this they sinned still, and believed not in His wondrous works.
Men öfver allt detta syndade de ännu mer, och trodde intet uppå hans under.
33 Therefore He ended their days as a breath, and their years in terror.
Derföre lät han dem dö bort, så att de intet fingo, och måste i deras lifsdagar plågade varda.
34 When He slew them, then they would inquire after Him, and turn back and seek God earnestly.
När han drap dem, sökte de honom, och vände sig bittida till Gud;
35 And they remembered that God was their Rock, and the Most High God their redeemer.
Och tänkte, att Gud är deras tröst, och Gud den Högste deras förlösare;
36 But they beguiled Him with their mouth, and lied unto Him with their tongue.
Och skrymtade för honom med deras mun, och lögo för honom med deras tungo.
37 For their heart was not stedfast with Him, neither were they faithful in His covenant.
Men deras hjerta var icke fast intill honom, och höllo sig icke troliga intill hans förbund.
38 But He, being full of compassion, forgiveth iniquity, and destroyeth not; yea, many a time doth He turn His anger away, and doth not stir up all His wrath.
Men han var barmhertig, och förlät missgerningarna, och förgjorde dem icke; och afvände ofta sina vrede, och lät icke alla sina vrede gå.
39 So He remembered that they were but flesh, a wind that passeth away, and cometh not again.
Ty han tänkte att de äro kött; ett väder, som bortfar, och kommer intet igen.
40 How oft did they rebel against Him in the wilderness, and grieve Him in the desert!
De förtörnade honom ganska ofta i öknene, och bekymrade honom i ödemarkene.
41 And still again they tried God, and set bounds to the Holy One of Israel.
De försökte Gud framgent, och rette den Heliga i Israel.
42 They remembered not His hand, nor the day when He redeemed them from the adversary.
De tänkte intet uppå hans hand, den dagen då han förlöste dem ifrå fienderna;
43 How He set His signs in Egypt, and His wonders in the field of Zoan;
Såsom han sina tecken gjort hade uti Egypten, och sina under i det landet Zoan.
44 And turned their rivers into blood, so that they could not drink their streams.
Då han deras vatten i blod vände; så att de af deras bäcker icke dricka kunde.
45 He sent among them swarms of flies, which devoured them; and frogs, which destroyed them.
Då han ohyro ibland dem sände, som dem åto, och paddor, som dem förderfvade;
46 He gave also their increase unto the caterpillar, and their labour unto the locust.
Och gaf deras frukt gräsmatkom, och deras säd gräshoppom.
47 He destroyed their vines with hail, and their sycamore-trees with frost.
Då han deras vinträ med hagel förderfvade, och deras mulbärsträ med stort hagel.
48 He gave over their cattle also to the hail, and their flocks to fiery bolts.
Då han deras boskap slog med hagel, och deras hjordar med ljungande.
49 He sent forth upon them the fierceness of His anger, wrath, and indignation, and trouble, a sending of messengers of evil.
Då han i sina grymma vrede sände ibland dem onda änglar, och lät dem härja och förderfva, och skada göra.
50 He levelled a path for His anger; He spared not their soul from death, but gave their life over to the pestilence;
Då han lät sina vrede gå, och icke skonade deras själom för dödenom, och lät deras boskap dö af pestilentie.
51 And smote all the first-born in Egypt, the first-fruits of their strength in the tents of Ham;
Då han i Egypten allt förstfödt slog, de första arfvingar i Hams hyddom;
52 But He made His own people to go forth like sheep, and guided them in the wilderness like a flock.
Och lät sitt folk utdraga såsom får, och förde dem såsom en hjord i öknene.
53 And He led them safely, and they feared not; but the sea overwhelmed their enemies.
Och han ledde dem säkra, så att de intet fruktade sig; men deras fiendar öfvertäckte hafvet;
54 And He brought them to His holy border, to the mountain, which His right hand had gotten.
Och lät dem komma i sina helga gränsor, till detta berg, hvilket hans högra hand förvärfvat hafver;
55 He drove out the nations also before them, and allotted them for an inheritance by line, and made the tribes of Israel to dwell in their tents.
Och fördref för dem folk, och lät dem utskifta arfvet, och lät Israels slägter bo i deras hyddom.
56 Yet they tried and provoked God, the Most High, and kept not His testimonies;
Men de försökte och förtörnade Gud, den Högsta, och höllo intet hans vittnesbörd;
57 But turned back, and dealt treacherously like their fathers; they were turned aside like a deceitful bow.
Och föllo tillbaka, och föraktade all ting, såsom deras fäder; och höllo intet, såsom en lös båge;
58 For they provoked Him with their high places, and moved Him to jealousy with their graven images.
Och förtörnade honom med sina höjder, och rette honom med sina afgudar;
59 God heard, and was wroth, and He greatly abhorred Israel;
Och då Gud det hörde, vardt han upptänd, och förkastade Israel svårliga;
60 And He forsook the tabernacle of Shiloh, the tent which He had made to dwell among men;
Så att han lät fara sina boning i Silo, den hyddo, der han ibland menniskor bodde;
61 And delivered His strength into captivity, and His glory into the adversary's hand.
Och gaf deras magt uti fängelse, och deras härlighet uti fiendans händer;
62 He gave His people over also unto the sword; and was wroth with His inheritance.
Och öfvergaf sitt folk för svärd, och var upptänd emot sitt arf.
63 Fire devoured their young men; and their virgins had no marriage-song.
Deras unga män förtärde elden, och deras jungfrur måste ogifta blifva.
64 Their priests fell by the sword; and their widows made no lamentation.
Deras Prester föllo genom svärd, och inga enkor voro, de der gråta skulle.
65 Then the Lord awaked as one asleep, like a mighty man recovering from wine.
Och Herren vaknade upp, såsom en sofvande, och såsom en stark glad är, den ifrå vin kommer;
66 And He smote His adversaries backward; He put upon them a perpetual reproach.
Och slog sina fiendar baktill, och hängde en evig skam uppå dem;
67 Moreover He abhorred the tent of Joseph, and chose not the tribe of Ephraim;
Och förkastade Josephs hyddo, och utvalde icke Ephraims slägte;
68 But chose the tribe of Judah, the mount Zion which He loved.
Utan utvalde Juda slägte, det berget Zion, som han älskade;
69 And He built His sanctuary like the heights, like the earth which He hath founded for ever.
Och byggde sin helgedom högt, såsom ett land det evinnerliga fast stå skall;
70 He chose David also His servant, and took him from the sheepfolds;
Och utvalde sin tjenare David, och tog honom utu fårahusen.
71 From following the ewes that give suck He brought him, to be shepherd over Jacob His people, and Israel His inheritance.
Ifrå de däggande får hemtade han honom, att han hans folk Jacob föda skulle, och hans arf Israel.
72 So he shepherded them according to the integrity of his heart; and lead them by the skilfulness of his hands.
Och han födde dem också med all trohet, och regerade dem med all flit.
