Psalms 77
1 For the Leader; for Jeduthun. A Psalm of Asaph. I will lift up my voice unto God, and cry; I will lift up my voice unto God, that He may give ear unto me.
För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.
2 In the day of my trouble I seek the Lord; with my hand uplifted, mine eye streameth in the night without ceasing; my soul refuseth to be comforted.
Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
3 When I think thereon, O God, I must moan; when I muse thereon, my spirit fainteth. (Selah)
På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
4 Thou holdest fast the lids of mine eyes; I am troubled, and cannot speak.
Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. (Sela)
5 I have pondered the days of old, the years of ancient times.
Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
6 In the night I will call to remembrance my song; I will commune with mine own heart; and my spirit maketh diligent search:
Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
7 'Will the Lord cast off for ever? and will He be favourable no more?
Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
8 Is His mercy clean gone for ever? Is His promise come to an end for evermore?
Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
9 Hath God forgotten to be gracious? Hath He in anger shut up his compassions?' (Selah)
Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 And I say: 'This is my weakness, that the right hand of the Most High could change.
Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? (Sela)
11 I will make mention of the deeds of the LORD; yea, I will remember Thy wonders of old.
Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
12 I will meditate also upon all Thy work, and muse on Thy doings.'
Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
13 O God, Thy way is in holiness; who is a great god like unto God?
jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
14 Thou art the God that doest wonders; Thou hast made known Thy strength among the peoples.
Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
15 Thou hast with Thine arm redeemed Thy people, the sons of Jacob and Joseph. (Selah)
Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
16 The waters saw Thee, O God; the waters saw Thee, they were in pain; the depths also trembled.
Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. (Sela)
17 The clouds flooded forth waters; the skies sent out a sound; Thine arrows also went abroad.
Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
18 The voice of Thy thunder was in the whirlwind; the lightnings lighted up the world; the earth trembled and shook.
Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
19 Thy way was in the sea, and Thy path in the great waters, and Thy footsteps were not known.
Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
20 Thou didst lead Thy people like a flock, by the hand of Moses and Aaron.
Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke. Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
