Psalms 74
1 Maschil of Asaph. Why, O God, hast Thou cast us off for ever? Why doth Thine anger smoke against the flock of Thy pasture?
En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
2 Remember Thy congregation, which Thou hast gotten of old, which Thou hast redeemed to be the tribe of Thine inheritance; and mount Zion, wherein Thou hast dwelt.
Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
3 Lift up Thy steps because of the perpetual ruins, even all the evil that the enemy hath done in the sanctuary.
Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
4 Thine adversaries have roared in the midst of Thy meeting-place; they have set up their own signs for signs.
Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
5 It seemed as when men wield upwards axes in a thicket of trees.
Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
6 And now all the carved work thereof together they strike down with hatchet and hammers.
Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
7 They have set Thy sanctuary on fire; they have profaned the dwelling-place of Thy name even to the ground.
De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
8 They said in their heart: 'Let us make havoc of them altogether'; they have burned up all the meeting-places of God in the land.
De hava sagt i sina hjärtan: "Vi vilja alldeles kuva dem." Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
9 We see not our signs; there is no more any prophet; neither is there among us any that knoweth how long.
Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
10 How long, O God, shall the adversary reproach? Shall the enemy blaspheme Thy name for ever?
Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
11 Why withdrawest Thou Thy hand, even Thy right hand? Draw it out of Thy bosom and consume them.
Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
12 Yet God is my King of old, working salvation in the midst of the earth.
Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
13 Thou didst break the sea in pieces by Thy strength; Thou didst shatter the heads of the sea-monsters in the waters.
Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
14 Thou didst crush the heads of leviathan, Thou gavest him to be food to the folk inhabiting the wilderness.
Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
15 Thou didst cleave fountain and brook; Thou driedst up ever-flowing rivers.
Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
16 Thine is the day, Thine also the night; Thou hast established luminary and sun.
Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
17 Thou hast set all the borders of the earth; Thou hast made summer and winter.
Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
18 Remember this, how the enemy hath reproached the LORD, and how a base people have blasphemed Thy name.
Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
19 O deliver not the soul of Thy turtle-dove unto the wild beast; forget not the life of Thy poor for ever.
Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
20 Look upon the covenant; for the dark places of the land are full of the habitations of violence.
Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
21 O let not the oppressed turn back in confusion; let the poor and needy praise Thy name.
Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
22 Arise, O God, plead Thine own cause; remember Thy reproach all the day at the hand of the base man.
Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
23 Forget not the voice of Thine adversaries, the tumult of those that rise up against Thee which ascendeth continually.
Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.
