Psalms 68
1 For the Leader. A Psalm of David, a Song. Let God arise, let His enemies be scattered; and let them that hate Him flee before Him.
En Psalmvisa Davids, till att föresjunga. Gud stånde upp, att hans fiender måga förströdde varda, och de honom hata, fly för honom.
2 As smoke is driven away, so drive them away; as wax melteth before the fire, so let the wicked perish at the presence of God.
Fördrif dem, såsom en rök fördrifven varder; såsom vax försmälter för eld, så förgånge de ogudaktige för Gudi.
3 But let the righteous be glad, let them exult before God; yea, let them rejoice with gladness.
Men de rättfärdige fröjde sig, och vare glade för Gudi, och fröjde sig af hjertat.
4 Sing unto God, sing praises to His name; extol Him that rideth upon the skies, whose name is the LORD; and exult ye before Him.
Sjunger Gudi, lofsjunger hans Namne; görer honom väg, som sakta framfar; han heter Herren; och glädjens för honom.
5 A father of the fatherless, and a judge of the widows, is God in His holy habitation.
Den en fader är åt faderlösa, och en domare för enkom; han är Gud i sin helga boning;
6 God maketh the solitary to dwell in a house; He bringeth out the prisoners into prosperity; the rebellious dwell but in a parched land.
En Gud, som dem ensammom gifver huset fullt med barn; den der fångar utförer i rättom tid, och låter de affälliga blifva i det torra.
7 O God, when Thou wentest forth before Thy people, when Thou didst march through the wilderness; (Selah)
Gud, då du utdrogst för ditt folk, då du gick i öknene; (Sela)
8 The earth trembled, the heavens also dropped at the presence of God; even yon Sinai trembled at the presence of God, the God of Israel.
Då bäfvade jorden, och himlarna dröpo för denna Guden i Sinai; för Gudi, som Israels Gud är.
9 A bounteous rain didst Thou pour down, O God; when Thine inheritance was weary, Thou didst confirm it.
Men nu gifver du, Gud, ett nådeligit regn; och ditt arf, det torrt är, vederqvicker du;
10 Thy flock settled therein; Thou didst prepare in Thy goodness for the poor, O God.
Att din djur måga bo deruti. Gud, du vederqvicker de elända med dine godhet.
11 The Lord giveth the word; the women that proclaim the tidings are a great host.
Herren gifver ordet, med en stor Evangelisters skara.
12 Kings of armies flee, they flee; and she that tarrieth at home divideth the spoil.
Konungarna för härarna äro med hvarannan vänner, och husäran utskifter rofvet.
13 When ye lie among the sheepfolds, the wings of the dove are covered with silver, and her pinions with the shimmer of gold.
När I liggen i markene, så glimmar det såsom dufvovingar, hvilke såsom silfver och guld glittra.
14 When the Almighty scattereth kings therein, it snoweth in Zalmon.
När den Allsmägtige allestäds ibland dem Konungar sätter, så varder klart, der mörkt är.
15 A mountain of God is the mountain of Bashan; a mountain of peaks is the mountain of Bashan.
Guds berg är ett fruktsamt berg, ett stort och fruktsamt berg.
16 Why look ye askance, ye mountains of peaks, at the mountain which God hath desired for His abode? Yea, the LORD will dwell therein for ever.
Hvi springen I, stor berg? Gud hafver lust till att bo på detta berget, och Herren blifver der ock evinnerliga.
17 The chariots of God are myriads, even thousands upon thousands; the Lord is among them, as in Sinai, in holiness.
Guds vagn är mång tusende tusend. Herren är ibland dem på det helga Sinai.
18 Thou hast ascended on high, Thou hast led captivity captive; Thou hast received gifts among men, yea, among the rebellious also, that the LORD God might dwell there.
Du hafver farit upp i höjdena, och hafver fångat fängelset; du hafver undfått gåfvor för menniskorna; de affällige ock, att Herren Gud skall ändå likväl blifva der.
19 Blessed be the Lord, day by day He beareth our burden, even the God who is our salvation. (Selah)
Lofvad vare Herren dagliga. Gud lägger oss ena bördo uppå; men han hjelper oss ock. (Sela)
20 God is unto us a God of deliverances; and unto GOD the Lord belong the issues of death.
Vi hafve en Gud, en Gud, den der hjelper, och Herran, Herran, den ifrå döden frälsar.
21 Surely God will smite through the head of His enemies, the hairy scalp of him that goeth about in his guiltiness.
Men Gud skall sönderslå hufvudet på sina fiendar, samt med deras hjessa, som blifva i deras synder.
22 The Lord said: 'I will bring back from Bashan, I will bring them back from the depths of the sea;
Dock säger Herren: Jag vill hemta somliga ibland de feta; utu hafsens djup vill jag somliga hemta.
23 That thy foot may wade through blood, that the tongue of thy dogs may have its portion from thine enemies.'
Derföre skall din fot uti fiendernas blod färgad varda, och dine hundar skola det slicka.
24 They see Thy goings, O God, even the goings of my God, my King, in holiness.
Man ser, Gud, huru du går; huru du, min Gud och Konung, i helgedomenom går.
25 The singers go before, the minstrels follow after, in the midst of damsels playing upon timbrels.
De sångare gå framföre, der näst de spelmän, ibland pigor som slå på trummor.
26 'Bless ye God in full assemblies, even the Lord, ye that are from the fountain of Israel.'
Lofver Herran Gud i församlingomen, för Israels brunn.
27 There is Benjamin, the youngest, ruling them, the princes of Judah their council, the princes of Zebulun, the princes of Naphtali.
Der är rådandes ibland dem den litsle BenJamin, Juda Förstar, med deras hopar, Sebulons Förstar, Naphthali Förstar.
28 Thy God hath commanded thy strength; be strong, O God, Thou that hast wrought for us
Din Gud hafver upprättat ditt rike, det stärk, Gud, i oss; ty det är ditt verk.
29 Out of Thy temple at Jerusalem, whither kings shall bring presents unto Thee.
För ditt tempels skull i Jerusalem, skola Konungar föra dig skänker.
30 Rebuke the wild beast of the reeds, the multitude of the bulls, with the calves of the peoples, every one submitting himself with pieces of silver; He hath scattered the peoples that delight in war!
Straffa djuret i rören, oxahoparna ibland deras kalfvar, de der drifva för penningars skull. Han förströr de folk, som gerna örliga.
31 Nobles shall come out of Egypt; Ethiopia shall hasten to stretch out her hands unto God.
De Förstar utur Egypten skola komma; Ethiopien skall utsträcka sina händer till Gud.
32 Sing unto God, ye kingdoms of the earth; O sing praises unto the Lord; (Selah)
I Konungariken på jordene, sjunger Gudi; lofsjunger Herranom. (Sela)
33 To Him that rideth upon the heavens of heavens, which are of old; lo, He uttereth His voice, a mighty voice.
Den der vistas i himmelen, allestädes af begynnelsen; si, han skall gifva sino dundre kraft.
34 Ascribe ye strength unto God; His majesty is over Israel, and His strength is in the skies.
Gifver Gudi magten; hans härlighet är i Israel, och hans magt i skyn.
35 Awful is God out of thy holy places; the God of Israel, He giveth strength and power unto the people; blessed be God.
Gud är underlig i sinom helgedom; han är Israels Gud, han skall gifva folkena magt och kraft. Lofvad vare Gud.
