< Psalms 62 >
1 For the Leader; for Jeduthun. A Psalm of David. Only for God doth my soul wait in stillness; from Him cometh my salvation.
En Psalm Davids, för Jeduthun, till att föresjunga. Min själ väntar allenast i stillhet efter Gud, den mig hjelper.
2 He only is my rock and my salvation, my high tower, I shall not be greatly moved.
Ty han är min tröst, min hjelp, mitt beskärm; att intet ondt skall omstörta mig, ehuru stort det ock är.
3 How long will ye set upon a man, that ye may slay him, all of you, as a leaning wall, a tottering fence?
Huru länge gån I så alle enom efter; att I mågen dräpa honom, såsom en lutande vägg, och en remnad mur?
4 They only devise to thrust him down from his height, delighting in lies; they bless with their mouth, but they curse inwardly. (Selah)
De tänka allenast, huru de måga förtrycka honom; vinnlägga sig om lögn, gifva god ord; men i hjertana banna de. (Sela)
5 Only for God wait thou in stillness, my soul; for from Him cometh my hope.
Men min själ väntar allenast efter Gud; ty han är mitt hopp.
6 He only is my rock and my salvation, my high tower, I shall not be moved.
Han är min tröst, min hjelp, och mitt beskärm, att jag icke faller.
7 Upon God resteth my salvation and my glory; the rock of my strength, and my refuge, is in God.
När Gudi är min salighet, min ära, mins starkhets klippa; mitt hopp är till Gud.
8 Trust in Him at all times, ye people; pour out your heart before Him; God is a refuge for us. (Selah)
Hoppens uppå honom alltid; I folk, utgjuter edor hjerta för honom. Gud är vårt hopp. (Sela)
9 Men of low degree are vanity, and men of high degree are a lie; if they be laid in the balances, they are together lighter than vanity.
Men menniskorna äro dock ju intet; de myndige fela ock. De väga mindre än intet, så månge som de äro.
10 Trust not in oppression, and put not vain hope in robbery; if riches increase, set not your heart thereon.
Förlåter eder icke uppå orätt och öfvervåld; håller eder icke till sådant, det intet värdt är. Faller eder rikedom till, så lägger icke hjertat deruppå.
11 God hath spoken once, twice have I heard this: that strength belongeth unto God;
Gud hafver ett ord talat; det hafver jag ofta hört, att Gud allena mägtig är.
12 Also unto Thee, O Lord, belongeth mercy; for Thou renderest to every man according to his work.
Och du, Herre, äst nådelig; och lönar hvarjom och enom såsom han förtjenar.