Psalms 56

1 For the Leader; upon Jonath-elem-rehokim. A Psalm of David; Michtam; when the Philistines took him in Gath. Be gracious unto me, O God, for man would swallow me up; all the day he fighting oppresseth me.

Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om den dumba dufvona ibland de främmanda, då de Philisteer grepo honom i Gath. Gud, var mig nådelig, ty menniskor vilja nedersänka mig; dagliga strida de, och tränga mig.

2 They that lie in wait for me would swallow me up all the day; for they are many that fight against me, O Most High,

Mine fiender nedersänka mig dagliga ty månge strida emot mig högmodeliga.

3 In the day that I am afraid, I will put my trust in Thee.

När jag fruktar mig, så hoppas jag uppå dig.

4 In God — I will praise His word — in God do I trust, I will not be afraid; what can flesh do unto me?

Jag vill prisa Guds ord; på Gud vill jag hoppas, och intet frukta mig. Hvad skulle något kött göra mig?

5 All the day they trouble mine affairs; all their thoughts are against me for evil.

Dagliga strida de emot min ord; alle deras tankar äro, att de må göra mig ondt.

6 They gather themselves together, they hide themselves, they mark my steps; according as they have waited for my soul.

De hålla tillhopa, och vakta, och taga vara uppå mina hälar, huru de mina själ gripa måga.

7 Because of iniquity cast them out; in anger bring down the peoples, O God.

Hvad de ondt göra, det är allaredo tillgifvet ( säga de ). Gud störte sådana menniskor neder utan alla nåde.

8 Thou has counted my wanderings; put Thou my tears into Thy bottle; are they not in Thy book?

Räkna min flykt; fatta mina tårar uti din lägel; utan tvifvel räknar du dem.

9 Then shall mine enemies turn back in the day that I call; this I know, that God is for me.

Då måste mina fiender tillbakavända. När jag ropar, förmärker jag, att du min Gud äst.

10 In God — I will praise His word — in the LORD — I will praise His word —

Jag vill prisa Guds ord; Herrans ord vill jag prisa.

11 In God do I trust, I will not be afraid; what can man do unto me?

Uppå Gud hoppas jag, och fruktar mig intet; hvad kunna menniskor göra mig?

12 Thy vows are upon me, O God; I will render thank-offerings unto Thee.

Jag hafver gjort dig löfte, Gud, att jag dig tacka vill.

13 For thou hast delivered my soul from death; hast Thou not delivered my feet from stumbling? that I may walk before God in the light of the living.

Ty du hafver frälst mina själ ifrå döden, mina fötter ifrå fall; att jag må vandra för Gudi uti de lefvandes ljuse.