Psalms 50
1 A Psalm of Asaph. God, God, the LORD, hath spoken, and called the earth from the rising of the sun unto the going down thereof.
En Psalm Assaphs. Herren Gud den mägtige talar, och kallar verldena, ifrå solenes uppgång, allt intill nedergången.
2 Out of Zion, the perfection of beauty, God hath shined forth.
Af Zion går upp Guds härliga sken.
3 Our God cometh, and doth not keep silence; a fire devoureth before Him, and round about Him it stormeth mightily.
Vår Gud kommer, och tiger intet. Förtärande eld går för honom, och omkring honom en mägtig storm.
4 He calleth to the heavens above, and to the earth, that He may judge His people:
Han kallar himmel och jord, att han skall döma sitt folk.
5 'Gather My saints together unto Me; those that have made a covenant with Me by sacrifice.'
Församler mig mina heliga, som förbundet mer akta än offer.
6 And the heavens declare His righteousness; for God, He is judge. (Selah)
Och himlarna skola förkunna hans rättfärdighet; ty Gud är domaren. (Sela)
7 'Hear, O My people, and I will speak; O Israel, and I will testify against thee: God, thy God, am I.
Hör, mitt folk, låt mig tala; Israel, låt mig ibland dig betyga: Jag Gud är din Gud.
8 I will not reprove thee for thy sacrifices; and thy burnt-offerings are continually before Me.
För ditt offers skull straffar jag dig intet; äro dock dine bränneoffer alltid för mig.
9 I will take no bullock out of thy house, nor he-goats out of thy folds.
Jag vill icke taga oxar utu ditt hus, eller bockar utu dine stall;
10 For every beast of the forest is Mine, and the cattle upon a thousand hills.
Ty all djur i skogenom äro mine, och boskapen på bergen, der de vid tusendetal gå.
11 I know all the fowls of the mountains; and the wild beasts of the field are Mine.
Jag känner alla foglar på bergen, och allahanda djur på markene äro för mig.
12 If I were hungry, I would not tell thee; for the world is Mine, and the fulness thereof.
Om mig hungrade, ville jag intet säga dig deraf; ty jordenes krets är min, och allt det deruti är.
13 Do I eat the flesh of bulls, or drink the blood of goats?
Menar du, att jag oxakött äta vill, eller bockablod dricka?
14 Offer unto God the sacrifice of thanksgiving; and pay thy vows unto the Most High;
Offra Gudi tackoffer, och betala dem Högsta ditt löfte.
15 And call upon Me in the day of trouble; I will deliver thee, and thou shalt honour Me.'
Och åkalla mig i nödene; så vill jag hjelpa dig, så skall du prisa mig.
16 But unto the wicked God saith: 'What hast thou to do to declare My statutes, and that thou hast taken My covenant in thy mouth?
Men till den ogudaktige säger Gud: Hvi förkunnar du mina rätter, och tager mitt förbund i din mun;
17 Seeing thou hatest instruction, and castest My words behind thee.
Efter du dock hatar tuktan, och kastar min ord bakom dig?
18 When thou sawest a thief, thou hadst company with him, and with adulterers was thy portion.
När du ser en tjuf, så löper du med honom, och hafver din del med horkarlar.
19 Thou hast let loose thy mouth for evil, and thy tongue frameth deceit.
Din mun låter du tala det ondt är, och din tunga bedrifver falskhet.
20 Thou sittest and speakest against thy brother; thou slanderest thine own mother's son.
Du sitter och talar emot din broder; dine moders son förtalar du.
21 These things hast thou done, and should I have kept silence? Thou hadst thought that I was altogether such a one as thyself; but I will reprove thee, and set the cause before thine eyes.
Detta gör du, och jag tiger. Det menar du, att jag skulle vara lika som du; men jag skall straffa dig, och sätta dig det under ögonen.
22 Now consider this, ye that forget God, lest I tear in pieces, and there be none to deliver.
Märker dock det, I som Gud förgäten, att jag icke en gång bortrycker, och är så ingen förlösare mer.
23 Whoso offereth the sacrifice of thanksgiving honoureth Me; and to him that ordereth his way aright will I show the salvation of God.'
Den der tack offrar, han prisar mig; och der är vägen, att jag visar honom Guds salighet.
