Psalms 44
1 For the Leader; a Psalm of the sons of Korah. Maschil. O God, we have heard with our ears, our fathers have told us; a work Thou didst in their days, in the days of old.
För sångmästaren; av Koras söner; en sång. Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
2 Thou with Thy hand didst drive out the nations, and didst plant them in; Thou didst break the peoples, and didst spread them abroad.
Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.
3 For not by their own sword did they get the land in possession, neither did their own arm save them; but Thy right hand, and Thine arm, and the light of Thy countenance, because Thou wast favourable unto them.
Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
4 Thou art my King, O God; command the salvation of Jacob.
Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.
5 Through Thee do we push down our adversaries; through Thy name do we tread them under that rise up against us.
Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.
6 For I trust not in my bow, neither can my sword save me.
Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;
7 But Thou hast saved us from our adversaries, and hast put them to shame that hate us.
nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.
8 In God have we gloried all the day, and we will give thanks unto Thy name for ever. (Selah)
Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)
9 Yet Thou hast cast off, and brought us to confusion; and goest not forth with our hosts.
Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.
10 Thou makest us to turn back from the adversary; and they that hate us spoil at their will.
Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.
11 Thou hast given us like sheep to be eaten; and hast scattered us among the nations.
Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.
12 Thou sellest Thy people for small gain, and hast not set their prices high.
Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.
13 Thou makest us a taunt to our neighbours, a scorn and a derision to them that are round about us.
Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.
14 Thou makest us a byword among the nations, a shaking of the head among the peoples.
Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.
15 All the day is my confusion before me, and the shame of my face hath covered me,
Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
16 For the voice of him that taunteth and blasphemeth; by reason of the enemy and the revengeful.
när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.
17 All this is come upon us; yet have we not forgotten Thee, neither have we been false to Thy covenant.
Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.
18 Our heart is not turned back, neither have our steps declined from Thy path;
Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,
19 Though Thou hast crushed us into a place of jackals, and covered us with the shadow of death.
så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.
20 If we had forgotten the name of our God, or spread forth our hands to a strange god;
Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,
21 Would not God search this out? For He knoweth the secrets of the heart.
månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?
22 Nay, but for Thy sake are we killed all the day; we are accounted as sheep for the slaughter.
Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.
23 Awake, why sleepest Thou, O Lord? Arouse Thyself, cast not off for ever.
Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
24 Wherefore hidest Thou Thy face, and forgettest our affliction and our oppression?
Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?
25 For our soul is bowed down to the dust; our belly cleaveth unto the earth.
Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.
26 Arise for our help, and redeem us for Thy mercy's sake.
Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.
