Psalms 44
1 For the Leader; a Psalm of the sons of Korah. Maschil. O God, we have heard with our ears, our fathers have told us; a work Thou didst in their days, in the days of old.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 Thou with Thy hand didst drive out the nations, and didst plant them in; Thou didst break the peoples, and didst spread them abroad.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 For not by their own sword did they get the land in possession, neither did their own arm save them; but Thy right hand, and Thine arm, and the light of Thy countenance, because Thou wast favourable unto them.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 Thou art my King, O God; command the salvation of Jacob.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 Through Thee do we push down our adversaries; through Thy name do we tread them under that rise up against us.
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 For I trust not in my bow, neither can my sword save me.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 But Thou hast saved us from our adversaries, and hast put them to shame that hate us.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 In God have we gloried all the day, and we will give thanks unto Thy name for ever. (Selah)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 Yet Thou hast cast off, and brought us to confusion; and goest not forth with our hosts.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 Thou makest us to turn back from the adversary; and they that hate us spoil at their will.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 Thou hast given us like sheep to be eaten; and hast scattered us among the nations.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 Thou sellest Thy people for small gain, and hast not set their prices high.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 Thou makest us a taunt to our neighbours, a scorn and a derision to them that are round about us.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 Thou makest us a byword among the nations, a shaking of the head among the peoples.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 All the day is my confusion before me, and the shame of my face hath covered me,
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 For the voice of him that taunteth and blasphemeth; by reason of the enemy and the revengeful.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 All this is come upon us; yet have we not forgotten Thee, neither have we been false to Thy covenant.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 Our heart is not turned back, neither have our steps declined from Thy path;
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 Though Thou hast crushed us into a place of jackals, and covered us with the shadow of death.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 If we had forgotten the name of our God, or spread forth our hands to a strange god;
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 Would not God search this out? For He knoweth the secrets of the heart.
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 Nay, but for Thy sake are we killed all the day; we are accounted as sheep for the slaughter.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Awake, why sleepest Thou, O Lord? Arouse Thyself, cast not off for ever.
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Wherefore hidest Thou Thy face, and forgettest our affliction and our oppression?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 For our soul is bowed down to the dust; our belly cleaveth unto the earth.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Arise for our help, and redeem us for Thy mercy's sake.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
