Psalms 39
1 For the Leader, for Jeduthun. A Psalm of David. I said: 'I will take heed to my ways, that I sin not with my tongue; I will keep a curb upon my mouth, while the wicked is before me.'
En Psalm Davids, till att föresjunga för Jeduthun. Jag hafver satt mig före, jag vill taga mig vara, att jag icke syndar med mine tungo; jag vill hålla min mun tillbaka såsom med bett; efter jag så måste se den ogudaktiga för mig.
2 I was dumb with silence; I held my peace, had no comfort; and my pain was held in check.
Jag är tystnad och stilla vorden, och tiger om glädjena; och måste fräta mina sorg i mig.
3 My heart waxed hot within me; while I was musing, the fire kindled; then spoke I with my tongue:
Mitt hjerta är brinnande i mig, och när jag tänker deruppå, varder jag upptänd; jag talar med mine tungo.
4 'LORD, make me to know mine end, and the measure of my days, what it is; let me know how short-lived I am.
Men, Herre, lär mig dock, att det måste få en ända med mig, och mitt lif ett mål hafva, och jag hädan måste.
5 Behold, Thou hast made my days as hand-breadths; and mine age is as nothing before Thee; surely every man at his best estate is altogether vanity. (Selah)
Si, mine dagar äro en tvärhand för dig, och mitt lif är såsom intet för dig. Huru platt intet äro alla menniskor, de dock så säkre lefva. (Sela)
6 Surely man walketh as a mere semblance; surely for vanity they are in turmoil; he heapeth up riches, and knoweth not who shall gather them.
De gå bort såsom en skugge, och göra sig mycken onyttig oro; de samka tillhopa, och veta icke ho det få skall.
7 And now, Lord, what wait I for? My hope, it is in Thee.
Nu, Herre, vid hvad skall jag trösta mig? Uppå dig hoppas jag.
8 Deliver me from all my transgressions; make me not the reproach of the base.
Fräls mig ifrån alla mina synder, och låt mig icke dem galnom till spott varda.
9 I am dumb, I open not my mouth; because Thou hast done it.
Jag vill tiga, och icke upplåta min mun; du skall väl görat.
10 Remove Thy stroke from off me; I am consumed by the blow of Thy hand.
Vänd dina plågo ifrå mig; ty jag är försmäktad för dine hands straff.
11 With rebukes dost Thou chasten man for iniquity, and like a moth Thou makest his beauty to consume away; surely every man is vanity. (Selah)
När du en tuktar för syndenes skull, så varder hans fägring förtärd såsom af mal. Ack! huru platt intet äro dock alla menniskor. (Sela)
12 Hear my prayer, O LORD, and give ear unto my cry; keep not silence at my tears; for I am a stranger with Thee, a sojourner, as all my fathers were.
Hör mina bön, Herre, och förnim mitt ropande, och tig icke öfver mina tårar; ty jag är en främling för dig, och en gäst såsom alle mine fäder.
13 Look away from me, that I may take comfort, before I go hence, and be no more.'
Håll upp af mig, att jag vederqvicker mig, förr än jag bortfar, och är icke mer här.
