Psalms 38
1 A Psalm of David, to make memorial. O LORD, rebuke me not in Thine anger; neither chasten me in Thy wrath.
En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
2 For Thine arrows are gone deep into me, and Thy hand is come down upon me.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
3 There is no soundness in my flesh because of Thine indignation; neither is there any health in my bones because of my sin.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
4 For mine iniquities are gone over my head; as a heavy burden they are too heavy for me.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
5 My wounds are noisome, they fester, because of my foolishness.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
6 I am bent and bowed down greatly; I go mourning all the day.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
7 For my loins are filled with burning; and there is no soundness in my flesh.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
8 I am benumbed and sore crushed; I groan by reason of the moaning of my heart.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9 Lord, all my desire is before Thee; and my sighing is not hid from Thee.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10 My heart fluttereth, my strength faileth me; as for the light of mine eyes, it also is gone from me.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11 My friends and my companions stand aloof from my plague; and my kinsmen stand afar off.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12 They also that seek after my life lay snares for me; and they that seek my hurt speak crafty devices, and utter deceits all the day.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13 But I am as a deaf man, I hear not; and I am as a dumb man that openeth not his mouth.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14 Yea, I am become as a man that heareth not, and in whose mouth are no arguments.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15 For in Thee, O LORD, do I hope; Thou wilt answer, O Lord my God.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16 For I said: 'Lest they rejoice over me; when my foot slippeth, they magnify themselves against me.'
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17 For I am ready to halt, and my pain is continually before me.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18 For I do declare mine iniquity; I am full of care because of my sin.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
19 But mine enemies are strong in health; and they that hate me wrongfully are multiplied.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
20 They also that repay evil for good are adversaries unto me, because I follow the thing that is good.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
21 Forsake me not, O LORD; O my God, be not far from me.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
22 Make haste to help me, O LORD, my salvation.
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
