< Psalms 38 >
1 A Psalm of David, to make memorial. O LORD, rebuke me not in Thine anger; neither chasten me in Thy wrath.
En psalm av David; till åminnelse.
2 For Thine arrows are gone deep into me, and Thy hand is come down upon me.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 There is no soundness in my flesh because of Thine indignation; neither is there any health in my bones because of my sin.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 For mine iniquities are gone over my head; as a heavy burden they are too heavy for me.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 My wounds are noisome, they fester, because of my foolishness.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 I am bent and bowed down greatly; I go mourning all the day.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 For my loins are filled with burning; and there is no soundness in my flesh.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 I am benumbed and sore crushed; I groan by reason of the moaning of my heart.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Lord, all my desire is before Thee; and my sighing is not hid from Thee.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 My heart fluttereth, my strength faileth me; as for the light of mine eyes, it also is gone from me.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 My friends and my companions stand aloof from my plague; and my kinsmen stand afar off.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 They also that seek after my life lay snares for me; and they that seek my hurt speak crafty devices, and utter deceits all the day.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 But I am as a deaf man, I hear not; and I am as a dumb man that openeth not his mouth.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 Yea, I am become as a man that heareth not, and in whose mouth are no arguments.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 For in Thee, O LORD, do I hope; Thou wilt answer, O Lord my God.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 For I said: 'Lest they rejoice over me; when my foot slippeth, they magnify themselves against me.'
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 For I am ready to halt, and my pain is continually before me.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 For I do declare mine iniquity; I am full of care because of my sin.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 But mine enemies are strong in health; and they that hate me wrongfully are multiplied.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 They also that repay evil for good are adversaries unto me, because I follow the thing that is good.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Forsake me not, O LORD; O my God, be not far from me.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Make haste to help me, O LORD, my salvation.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.