Psalms 3
1 A Psalm of David, when he fled from Absalom his son. LORD, how many are mine adversaries become! Many are they that rise up against me.
En Psalm Davids, då han flydde för sin son Absalom. Ack! Herre, huru månge äro mine fiender! Och så månge sätta sig upp emot mig.
2 Many there are that say of my soul: 'There is no salvation for him in God.' (Selah)
Månge säga om mina själ: Hon hafver ingen hjelp när Gudi. (Sela)
3 But thou, O LORD, art a shield about me; my glory, and the lifter up of my head.
Men du, Herre, äst skölden för mig, och den mig till äro sätter, och mitt hufvud upprätter.
4 With my voice I call unto the LORD, and He answereth me out of His holy mountain. (Selah)
Jag ropar till Herran med mine röst, så hörer han mig af sitt helga berg. (Sela)
5 I lay me down, and I sleep; I awake, for the LORD sustaineth me.
Jag ligger och sofver, och vaknar upp; ty Herren uppehåller mig.
6 I am not afraid of ten thousands of people, that have set themselves against me round about.
Jag fruktar mig intet för mång hundrad tusend, de som lägga sig emot mig allt omkring.
7 Arise, O LORD; save me, O my God; for Thou hast smitten all mine enemies upon the cheek, Thou hast broken the teeth of the wicked.
Upp, Herre, och hjelp mig, min Gud; ty du slår alla mina fiendar på kindbenet, och sönderbryter de ogudaktigas tänder.
8 Salvation belongeth unto the LORD; Thy blessing be upon Thy people. (Selah)
När Herranom finner man hjelp; och din välsignelse öfver ditt folk. (Sela)
