Psalms 146

1 Hallelujah. Praise the LORD, O my soul.

Halleluja. Lofva Herran, min själ.

2 I will praise the LORD while I live; I will sing praises unto my God while I have my being.

Jag vill lofva Herran, så länge jag lefver, och lofsjunga minom Gud, så länge jag här är.

3 Put not your trust in princes, nor in the son of man, in whom there is no help.

Förlåter eder icke uppå Förstar; de äro menniskor, de kunna intet hjelpa.

4 His breath goeth forth, he returneth to his dust; in that very day his thoughts perish.

Ty menniskones ande måste sin väg, och hon måste åter till jord varda; då äro förtappade alle hennes anslag.

5 Happy is he whose help is the God of Jacob, whose hope is in the LORD his God,

Säll är den, hvilkens hjelp Jacobs Gud är; hvilkens hopp på Herran hans Gud står;

6 Who made heaven and earth, the sea, and all that in them is; who keepeth truth for ever;

Den himmelen, jordena, hafvet och allt det derinne är, gjort hafver; den tro håller evinnerliga;

7 Who executeth justice for the oppressed; who giveth bread to the hungry. The LORD looseth the prisoners;

Den rätt skaffar dem som våld lida: den de hungroga spisar. Herren löser de fångna.

8 The LORD openeth the eyes of the blind; the LORD raiseth up them that are bowed down; the LORD loveth the righteous;

Herren gör de blinda seende; Herren upprättar de som nederslagne äro; Herren älskar de rättfärdiga.

9 The LORD preserveth the strangers; He upholdeth the fatherless and the widow; but the way of the wicked He maketh crooked.

Herren bevarar de främlingar och faderlösa, och uppehåller enkorna, och tillbakavänder de ogudaktigas väg.

10 The LORD will reign for ever, Thy God, O Zion, unto all generations. Hallelujah.

Herren är Konung evinnerliga, din Gud, Zion, förutan ända. Halleluja.