Psalms 109
1 For the Leader. A Psalm of David. O God of my praise, keep not silence;
För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.
2 For the mouth of the wicked and the mouth of deceit have they opened against me; they have spoken unto me with a lying tongue.
Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.
3 They compassed me about also with words of hatred, and fought against me without a cause.
Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.
4 In return for my love they are my adversaries; but I am all prayer.
Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.
5 And they have laid upon me evil for good, and hatred for my love:
De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.
6 'Set Thou a wicked man over him; and let an adversary stand at his right hand.
Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.
7 When he is judged, let him go forth condemned; and let his prayer be turned into sin.
När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.
8 Let his days be few; let another take his charge.
Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.
9 Let his children be fatherless, and his wife a widow.
Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.
10 Let his children be vagabonds, and beg; and let them seek their bread out of their desolate places.
Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.
11 Let the creditor distrain all that he hath; and let strangers make spoil of his labour.
Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.
12 Let there be none to extend kindness unto him; neither let there be any to be gracious unto his fatherless children.
Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.
13 Let his posterity be cut off; in the generation following let their name be blotted out.
Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.
14 Let the iniquity of his fathers be brought to remembrance unto the LORD; and let not the sin of his mother be blotted out.
Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.
15 Let them be before the LORD continually, that He may cut off the memory of them from the earth.
Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.
16 Because that he remembered not to do kindness, but persecuted the poor and needy man, and the broken in heart he was ready to slay.
Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.
17 Yea, he loved cursing, and it came unto him; and he delighted not in blessing, and it is far from him.
Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
18 He clothed himself also with cursing as with his raiment, and it is come into his inward parts like water, and like oil into his bones.
Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.
19 Let it be unto him as the garment which he putteth on, and for the girdle wherewith he is girded continually.'
Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.
20 This would mine adversaries effect from the LORD, and they that speak evil against my soul.
Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.
21 But Thou, O GOD the Lord, deal with me for Thy name's sake; because Thy mercy is good, deliver Thou me.
Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.
22 For I am poor and needy, and my heart is wounded within me.
Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
23 I am gone like the shadow when it lengtheneth; I am shaken off as the locust.
Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.
24 My knees totter through fasting; and my flesh is lean, and hath no fatness.
Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.
25 I am become also a taunt unto them; when they see me, they shake their head.
Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.
26 Help me, O LORD my God; O save me according to Thy mercy;
Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;
27 That they may know that this is Thy hand; that Thou, LORD, hast done it.
och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
28 Let them curse, but bless Thou; when they arise, they shall be put to shame, but Thy servant shall rejoice.
Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.
29 Mine adversaries shall be clothed with confusion, and shall put on their own shame as a robe.
Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.
30 I will give great thanks unto the LORD with my mouth; yea, I will praise Him among the multitude;
Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.
31 Because He standeth at the right hand of the needy, to save him from them that judge his soul.
Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.
