Psalms 107
1 BOOK V 'O give thanks unto the LORD, for He is good, for His mercy endureth for ever.'
Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet:
2 So let the redeemed of the LORD say, whom He hath redeemed from the hand of the adversary;
Säger I, som af Herranom förlöste ären, de han utu nöd förlöst hafver;
3 And gathered them out of the lands, from the east and from the west, from the north and from the sea.
Och de han utu landen tillsammanhemtat hafver, ifrån östan, ifrå vestan, ifrå nordan, och ifrå hafvet;
4 They wandered in the wilderness in a desert way; they found no city of habitation.
De der vilse gingo i öknene, der ingen väg var, och funno ingen stad, der de bo kunde;
5 Hungry and thirsty, their soul fainted in them.
Hungroge och törstige, och deras själ försmäktade.
6 Then they cried unto the LORD in their trouble, and He delivered them out of their distresses.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han frälste dem utu deras ångest;
7 And He led them by a straight way, that they might go to a city of habitation.
Och förde dem en rättan väg, att de gingo till den stad, der de bo kunde.
8 Let them give thanks unto the LORD for His mercy, and for His wonderful works to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
9 For He hath satisfied the longing soul, and the hungry soul He hath filled with good.
Att han mättar den törstiga själen, och fyller den hungroga själen med god ting;
10 Such as sat in darkness and in the shadow of death, being bound in affliction and iron —
De der sitta måste i mörker och dödsens skugga, fångne i tvång och i jern.
11 Because they rebelled against the words of God, and contemned the counsel of the Most High.
Derföre, att de Guds bud ohörsamme varit hade, och dens Högstas lag försmädat hade;
12 Therefore He humbled their heart with travail, they stumbled, and there was none to help —
Derföre måste deras hjerta med olycka plågadt varda; så att de omkull lågo, och ingen halp dem.
13 They cried unto the LORD in their trouble, and He saved them out of their distresses.
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest;
14 He brought them out of darkness and the shadow of death, and broke their bands in sunder.
Och förde dem utu mörkret och dödsens skugga, och slet deras band sönder.
15 Let them give thanks unto the LORD for His mercy, and for His wonderful works to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
16 For He hath broken the gates of brass, and cut the bars of iron in sunder.
Att han sönderbryter kopparportar, och sönderslår jernbommar.
17 Crazed because of the way of their transgression, and afflicted because of their iniquities —
De galne vordo plågade för deras öfverträdelses skull, och för deras synders skull.
18 Their soul abhorred all manner of food, and they drew near unto the gates of death —
De vämjade vid all mat, och vordo dödsjuke.
19 They cried unto the LORD in their trouble, and He saved them out of their distresses;
Och de ropade till Herran i deras nöd, och han halp dem utu deras ångest.
20 He sent His word, and healed them, and delivered them from their graves.
Han sände sitt ord, och gjorde dem helbregda, och frälste dem, att de icke blefvo döde.
21 Let them give thanks unto the LORD for His mercy, and for His wonderful works to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
22 And let them offer the sacrifices of thanksgiving, and declare His works with singing.
Och offra tacksägelse, och förtälja hans verk med glädje.
23 They that go down to the sea in ships, that do business in great waters —
De som med skepp på hafvet fara, och drifva sin handel till sjös;
24 These saw the works of the LORD, and His wonders in the deep;
De hafva förnummit Herrans verk, och hans under i hafvet;
25 For He commanded, and raised the stormy wind, which lifted up the waves thereof;
När han sade, att ett stormväder uppkastade sig, som böljorna upplyfte.
26 They mounted up to the heaven, they went down to the deeps; their soul melted away because of trouble;
Och de foro upp åt himmelen, och foro neder i afgrunden, att deras själ förtviflade för ångest;
27 They reeled to and fro, and staggered like a drunken man, and all their wisdom was swallowed up —
Så att de raglade och stapplade, såsom en drucken, och visste ingen råd mer.
28 They cried unto the LORD in their trouble, and He brought them out of their distresses.
Och de ropade till Herran i sine nöd, och han förde dem utu deras ångest;
29 He made the storm a calm, so that the waves thereof were still.
Och stillte stormen, att böljorna saktade sig.
30 Then were they glad because they were quiet, and He led them unto their desired haven.
Och de vordo glade, att det stilla vardt; och han förde dem till lands efter deras önska.
31 Let them give thanks unto the LORD for His mercy, and for His wonderful works to the children of men!
De skola tacka Herranom för hans godhet, och för hans under, som han med menniskors barn gör;
32 Let them exalt Him also in the assembly of the people, and praise Him in the seat of the elders.
Och prisa honom i församlingene, och inför de äldsta lofva honom;
33 He turneth rivers into a wilderness, and watersprings into a thirsty ground;
De, hvilkas bäcker förtorkades, och vattukällor vände igen flyta;
34 A fruitful land into a salt waste, for the wickedness of them that dwell therein.
Så att ett fruktsamt land intet bar, för deras ondskos skull, som deruti bodde.
35 He turneth a wilderness into a pool of water, and a dry land into watersprings.
Och det som torrt var gjorde han vatturikt, och på torra landena vattukällor;
36 And there He maketh the hungry to dwell, and they establish a city of habitation;
Och satte dit de hungroga, att de beredde en stad, der de bo kunde;
37 And sow fields, and plant vineyards, which yield fruits of increase.
Och så åkrar, och vingårdar plantera måtte, och årliga frukt få.
38 He blesseth them also, so that they are multiplied greatly, and suffereth not their cattle to decrease.
Och han dem välsignade, så att de sig svårliga förökade, och dem mycken boskap gaf;
39 Again, they are minished and dwindle away through oppression of evil and sorrow.
De der nedertryckte och försvagade voro af de onda, som dem tvungit och trängt hade.
40 He poureth contempt upon princes, and causeth them to wander in the waste, where there is no way.
Då föraktelse uppå Förstarna utgjuten var, så att i hela landena stod bistert och ödeliga till.
41 Yet setteth He the needy on high from affliction, and maketh his families like a flock.
Och han den fattiga beskyddade för uselhet, och hans slägte förmerade, såsom en fårahjord.
42 The upright see it, and are glad; and all iniquity stoppeth her mouth.
Detta skola de fromme se, och glädja sig; och alla ondsko skall munnen tillstoppad varda.
43 Whoso is wise, let him observe these things, and let them consider the mercies of the LORD.
Hvilken är vis och behåller detta? Så skola de märka, huru många välgerningar Herren beviser.
