Psalms 102
1 A Prayer of the afflicted, when he fainteth, and poureth out his complaint before the LORD. O LORD, hear my prayer, and let my cry come unto Thee.
Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.
2 Hide not Thy face from me in the day of my distress; incline Thine ear unto me; in the day when I call answer me speedily.
HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.
3 For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as a hearth.
Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.
4 My heart is smitten like grass, and withered; for I forget to eat my bread.
Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.
5 By reason of the voice of my sighing my bones cleave to my flesh.
Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.
6 I am like a pelican of the wilderness; I am become as an owl of the waste places.
För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.
7 I watch, and am become like a sparrow that is alone upon the housetop.
Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.
8 Mine enemies taunt me all the day; they that are mad against me do curse by me.
Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.
9 For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping,
Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.
10 Because of Thine indignation and Thy wrath; for Thou hast taken me up, and cast me away.
Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,
11 My days are like a lengthening shadow; and I am withered like grass.
för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.
12 But Thou, O LORD, sittest enthroned for ever; and Thy name is unto all generations.
Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.
13 Thou wilt arise, and have compassion upon Zion; for it is time to be gracious unto her, for the appointed time is come.
Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.
14 For Thy servants take pleasure in her stones, and love her dust.
Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.
15 So the nations will fear the name of the LORD, and all the kings of the earth Thy glory;
Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.
16 When the LORD hath built up Zion, when He hath appeared in His glory;
Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,
17 When He hath regarded the prayer of the destitute, and hath not despised their prayer.
när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;
18 This shall be written for the generation to come; and a people which shall be created shall praise the LORD.
när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.
19 For He hath looked down from the height of His sanctuary; from heaven did the LORD behold the earth;
Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,
20 To hear the groaning of the prisoner; to loose those that are appointed to death;
att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,
21 That men may tell of the name of the LORD in Zion, and His praise in Jerusalem;
för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,
22 When the peoples are gathered together, and the kingdoms, to serve the LORD.
på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,
23 He weakened my strength in the way; He shortened my days.
när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.
24 I say: 'O my God, take me not away in the midst of my days, Thou whose years endure throughout all generations.
Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.
25 Of old Thou didst lay the foundation of the earth; and the heavens are the work of Thy hands.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.
26 They shall perish, but Thou shalt endure; yea, all of them shall wax old like a garment; as a vesture shalt Thou change them, and they shall pass away;
I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:
27 But Thou art the selfsame, and Thy years shall have no end.
de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.
28 The children of Thy servants shall dwell securely, and their seed shall be established before Thee.'
Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände. Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.
