Psalms 102
1 A Prayer of the afflicted, when he fainteth, and poureth out his complaint before the LORD. O LORD, hear my prayer, and let my cry come unto Thee.
En Bön dens eländas, när han bedröfvad är, och sin klagan för Herranom utgjuter. Herre, hör mina bön, och låt mitt ropande till dig komma.
2 Hide not Thy face from me in the day of my distress; incline Thine ear unto me; in the day when I call answer me speedily.
Fördölj icke ditt ansigte för mig; i nödene böj dina öron till mig; när jag åkallar, så bönhör mig snarliga.
3 For my days are consumed like smoke, and my bones are burned as a hearth.
Ty mine dagar äro bortgångne såsom en rök, och mine ben äro förbrände såsom en brand.
4 My heart is smitten like grass, and withered; for I forget to eat my bread.
Mitt hjerta är slaget, och förtorkadt såsom hö; så att jag ock förgäter äta mitt bröd.
5 By reason of the voice of my sighing my bones cleave to my flesh.
Mine ben låda vid mitt kött, af gråtande och suckande.
6 I am like a pelican of the wilderness; I am become as an owl of the waste places.
Jag är lika som en pelikan i öknene; jag är lika som en stenuggla uti de förstörda städer.
7 I watch, and am become like a sparrow that is alone upon the housetop.
Jag vakar, och är såsom en ensam fogel på taket.
8 Mine enemies taunt me all the day; they that are mad against me do curse by me.
Dagliga försmäda mig mine fiender, och de som mig bespotta, svärja vid mig.
9 For I have eaten ashes like bread, and mingled my drink with weeping,
Ty jag äter asko såsom bröd, och blandar min dryck med gråt;
10 Because of Thine indignation and Thy wrath; for Thou hast taken me up, and cast me away.
För ditt hots och vredes skull; att du hafver upphöjt mig, och i grund nederslagit mig.
11 My days are like a lengthening shadow; and I am withered like grass.
Mine dagar äro framgångne såsom en skugge, och jag borttorkas såsom gräs.
12 But Thou, O LORD, sittest enthroned for ever; and Thy name is unto all generations.
Men du, Herre, blifver evinnerliga, och din åminnelse ifrå slägte till slägte.
13 Thou wilt arise, and have compassion upon Zion; for it is time to be gracious unto her, for the appointed time is come.
Statt upp, och förbarma dig öfver Zion; ty det är tid, att du äst nådelig, och stunden är kommen.
14 For Thy servants take pleasure in her stones, and love her dust.
Ty dine tjenare ville gerna, att det skulle bygdt varda, och sågo gerna, att dess sten och kalk tillredd vorde;
15 So the nations will fear the name of the LORD, and all the kings of the earth Thy glory;
Att Hedningarna måtte frukta ditt Namn, Herre, och alle Konungar på jordene dina äro;
16 When the LORD hath built up Zion, when He hath appeared in His glory;
Att Herren bygger Zion, och låter se sig i sin äro.
17 When He hath regarded the prayer of the destitute, and hath not despised their prayer.
Han vänder sig till de öfvergifnas bön, och försmår icke deras bön.
18 This shall be written for the generation to come; and a people which shall be created shall praise the LORD.
Det varde beskrifvet för de efterkommande; och det folk, som skall skapadt varda, skall lofva Herran.
19 For He hath looked down from the height of His sanctuary; from heaven did the LORD behold the earth;
Ty han skådar af sine helga högd, och Herren ser af himmelen på jordena;
20 To hear the groaning of the prisoner; to loose those that are appointed to death;
Att han skall höra dens fångnas suckande, och förlossa dödsens barn;
21 That men may tell of the name of the LORD in Zion, and His praise in Jerusalem;
På det de skola i Zion predika Herrans Namn, och hans lof i Jerusalem;
22 When the peoples are gathered together, and the kingdoms, to serve the LORD.
När folken sammankomma, och Konungariken, till att tjena Herranom.
23 He weakened my strength in the way; He shortened my days.
Han tvingar på vägenom mina kraft; han förkortar mina dagar.
24 I say: 'O my God, take me not away in the midst of my days, Thou whose years endure throughout all generations.
Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halfva dagar; dina år vara evinnerliga.
25 Of old Thou didst lay the foundation of the earth; and the heavens are the work of Thy hands.
Du hafver tillförene grundat jordena, och himlarna äro dina händers verk.
26 They shall perish, but Thou shalt endure; yea, all of them shall wax old like a garment; as a vesture shalt Thou change them, and they shall pass away;
De måste förgås, men du blifver; de skola alle föråldras såsom ett kläde; de skola förvandlade varda såsom en klädnad, när du förvandlar dem.
27 But Thou art the selfsame, and Thy years shall have no end.
Men du blifver såsom du äst, och dine år taga ingen ända.
28 The children of Thy servants shall dwell securely, and their seed shall be established before Thee.'
Dina tjenares barn varda blifvande, och deras säd skall trifvas för dig.
