Proverbs 7
1 My son, keep my words, and lay up my commandments with thee.
Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
2 Keep my commandments and live, and my teaching as the apple of thine eye.
Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
3 Bind them upon thy fingers, write them upon the table of thy heart.
Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
4 Say unto wisdom: 'Thou art my sister', and call understanding thy kinswoman;
Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,
5 That they may keep thee from the strange woman, from the alien woman that maketh smooth her words.
så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
6 For at the window of my house I looked forth through my lattice;
Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
7 And I beheld among the thoughtless ones, I discerned among the youths, a young man void of understanding,
då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
8 Passing through the street near her corner, and he went the way to her house;
Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
9 In the twilight, in the evening of the day, in the blackness of night and the darkness.
skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
10 And, behold, there met him a woman with the attire of a harlot, and wily of heart.
Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
11 She is riotous and rebellious, her feet abide not in her house;
Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
12 Now she is in the streets, now in the broad places, and lieth in wait at every corner.
Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
13 So she caught him, and kissed him, and with an impudent face she said unto him:
Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
14 'Sacrifices of peace-offerings were due from me; this day have I paid my vows.
»Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
15 Therefore came I forth to meet thee, to seek thy face, and I have found thee.
Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
16 I have decked my couch with coverlets, with striped cloths of the yarn of Egypt.
Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
17 I have perfumed my bed with myrrh, aloes, and cinnamon.
Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
18 Come, let us take our fill of love until the morning; let us solace ourselves with loves.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
19 For my husband is not at home, he is gone a long journey;
Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
20 He hath taken the bag of money with him; he will come home at the full moon.'
Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»
21 With her much fair speech she causeth him to yield, with the blandishment of her lips she enticeth him away.
Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
22 He goeth after her straightway, as an ox that goeth to the slaughter, or as one in fetters to the correction of the fool;
Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
23 Till an arrow strike through his liver; as a bird hasteneth to the snare — and knoweth not that it is at the cost of his life.
ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
24 Now therefore, O ye children, hearken unto me, and attend to the words of my mouth.
Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
25 Let not thy heart decline to her ways, go not astray in her paths.
Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
26 For she hath cast down many wounded; yea, a mighty host are all her slain.
Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
