< Proverbs 31 >
1 The words of king Lemuel; the burden wherewith his mother corrected him.
Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 What, my son? and what, O son of my womb? and what, O son of my vows?
Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Give not thy strength unto women, nor thy ways to that which destroyeth kings.
Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 It is not for kings, O Lemuel, it is not for kings to drink wine: nor for princes to say: 'Where is strong drink?'
Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 Lest they drink, and forget that which is decreed, and pervert the justice due to any that is afflicted.
De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Give strong drink unto him that is ready to perish, and wine unto the bitter in soul;
Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Let him drink, and forget his poverty, and remember his misery no more.
Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Open thy mouth for the dumb, in the cause of all such as are appointed to destruction.
Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Open thy mouth, judge righteously, and plead the cause of the poor and needy.
Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt.
10 A woman of valour who can find? for her price is far above rubies.
En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 The heart of her husband doth safely trust in her, and he hath no lack of gain.
På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 She doeth him good and not evil all the days of her life.
Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 She seeketh wool and flax, and worketh willingly with her hands.
Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 She is like the merchant-ships; she bringeth her food from afar.
Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 She riseth also while it is yet night, and giveth food to her household, and a portion to her maidens.
Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 She considereth a field, and buyeth it; with the fruit of her hands she planteth a vineyard.
Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 She girdeth her loins with strength, and maketh strong her arms.
Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 She perceiveth that her merchandise is good; her lamp goeth not out by night.
Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 She layeth her hands to the distaff, and her hands hold the spindle.
Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 She stretcheth out her hand to the poor; yea, she reacheth forth her hands to the needy.
För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 She is not afraid of the snow for her household; for all her household are clothed with scarlet.
Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 She maketh for herself coverlets; her clothing is fine linen and purple.
Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Her husband is known in the gates, when he sitteth among the elders of the land.
Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 She maketh linen garments and selleth them; and delivereth girdles unto the merchant.
Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Strength and dignity are her clothing; and she laugheth at the time to come.
Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 She openeth her mouth with wisdom; and the law of kindness is on her tongue.
Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 She looketh well to the ways of her household, and eateth not the bread of idleness.
Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Her children rise up, and call her blessed; her husband also, and he praiseth her:
Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 'Many daughters have done valiantly, but thou excellest them all.'
»Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Grace is deceitful, and beauty is vain; but a woman that feareth the LORD, she shall be praised.
Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Give her of the fruit of her hands; and let her works praise her in the gates.
Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna. Kap. 31 v. 10--31 alfabetisk sång; se Poesi i Ordförkl.