< Numbers 27 >
1 Then drew near the daughters of Zelophehad, the son of Hepher, the son of Gilead, the son of Machir, the son of Manasseh, of the families of Manasseh the son of Joseph; and these are the names of his daughters: Mahlah, Noah, and Hoglah, and Milcah, and Tirzah.
Och Zelaphehads döttrar, Hephers sons, Gileads sons, Machirs sons, Manasse sons, utaf Manasse slägt, Josephs sons, benämnda Mahela, Noa, Hogla, Milca och Thirza, kommo fram;
2 And they stood before Moses, and before Eleazar the priest, and before the princes and all the congregation, at the door of the tent of meeting, saying:
Och de trädde för Mose, och för Presten Eleazar, och för Förstarna, och hela menighetena, inför dörrena af vittnesbördsens tabernakel, och sade:
3 'Our father died in the wilderness, and he was not among the company of them that gathered themselves together against the LORD in the company of Korah, but he died in his own sin; and he had no sons.
Vår fader är döder i öknene, och han var icke med i den menighetene, som uppsatte sig emot Herran i Korahs upplopp; utan är i sine synd död blefven, och hade inga söner.
4 Why should the name of our father be done away from among his family, because he had no son? Give unto us a possession among the brethren of our father.'
Hvi skall då vår faders namn borto blifva utu hans slägt, ändock att han ingen son hade? Gifver oss ock arfvegods ibland vår faders bröder.
5 And Moses brought their cause before the LORD.
Mose förde deras sak inför Herran.
6 And the LORD spoke unto Moses, saying:
Och Herren sade till honom:
7 'The daughters of Zelophehad speak right: thou shalt surely give them a possession of an inheritance among their father's brethren; and thou shalt cause the inheritance of their father to pass unto them.
Zelaphehads döttrar hafva rätt sagt; du skall ock gifva dem arfvegods med deras faders bröder, och skall deras faders arf vända dem till.
8 And thou shalt speak unto the children of Israel, saying: If a man die, and have no son, then ye shall cause his inheritance to pass unto his daughter.
Och säg Israels barnom: Om någor dör och hafver inga söner, så skolen I hans arf gifva hans döttrar.
9 And if he have no daughter, then ye shall give his inheritance unto his brethren.
Hafver han inga döttrar, skolen I gifva det hans bröder.
10 And if he have no brethren, then ye shall give his inheritance unto his father's brethren.
Hafver han inga bröder, så skolen I gifva det hans faderbroder.
11 And if his father have no brethren, then ye shall give his inheritance unto his kinsman that is next to him of his family, and he shall possess it. And it shall be unto the children of Israel a statute of judgment, as the LORD commanded Moses.'
Hafver han icke faderbroder, skolen I gifva det hans nästa fränder, som honom skylde äro i hans slägt, att de taga det in. Det skall vara Israels barnom för en lag och rätt, såsom Herren budit hafver Mose.
12 And the LORD said unto Moses: 'Get thee up into this mountain of Abarim, and behold the land which I have given unto the children of Israel.
Och Herren sade till Mose: Stig upp på berget Abarim, och bese landet, som jag Israels barn gifva skall;
13 And when thou hast seen it, thou also shalt be gathered unto thy people, as Aaron thy brother was gathered;
Och när du det sett hafver, skall du samka dig till ditt folk, såsom din broder Aaron samkad är;
14 because ye rebelled against My commandment in the wilderness of Zin, in the strife of the congregation, to sanctify Me at the waters before their eyes.' — These are the waters of Meribath-kadesh in the wilderness of Zin. —
Efter det I min ord olydige voren uti den öknene Zin, öfver menighetenes träto, då I mig helga skullen genom vattnet för dem. Det är det trätovattnet i Kades uti den öknene Zin.
15 And Moses spoke unto the LORD, saying:
Och Mose talade med Herranom, och sade:
16 'Let the LORD, the God of the spirits of all flesh, set a man over the congregation,
Herren Gud öfver allt lefvande kött sätte en man öfver menighetena,
17 who may go out before them, and who may come in before them, and who may lead them out, and who may bring them in; that the congregation of the LORD be not as sheep which have no shepherd.'
Som för dem ut och in går, och förer dem ut och in, att Herrans menighet icke skall vara såsom får utan herda.
18 And the LORD said unto Moses: 'Take thee Joshua the son of Nun, a man in whom is spirit, and lay thy hand upon him;
Och Herren sade till Mose: Tag Josua till dig, Nuns son, hvilken en man är, der Anden uti är, och lägg dina händer på honom.
19 and set him before Eleazar the priest, and before all the congregation; and give him a charge in their sight.
Och haf honom fram för Presten Eleazar, och för hela menighetena; och bjud honom för deras ögon;
20 And thou shalt put of thy honour upon him, that all the congregation of the children of Israel may hearken.
Och lägg dina härlighet uppå honom, att hela menigheten af Israels barn är honom lydig.
21 And he shall stand before Eleazar the priest, who shall inquire for him by the judgment of the Urim before the LORD; at his word shall they go out, and at his word they shall come in, both he, and all the children of Israel with him, even all the congregation.'
Och han skall gå fram för Presten Eleazar; han skall rådfråga för honom genom Ljusens sätt inför Herranom. Efter hans mun skola ut och in gå, både han och all Israels barn med honom, och hela menigheten.
22 And Moses did as the LORD commanded him; and he took Joshua, and set him before Eleazar the priest, and before all the congregation.
Mose gjorde såsom Herren honom böd; och tog Josua, och ställde honom fram för Presten Eleazar, och för hela menighetena;
23 And he laid his hands upon him, and gave him a charge, as the LORD spoke by the hand of Moses.
Och lade sina hand uppå honom, och böd honom, såsom Herren med Mose talat hade.