Lamentations 5
1 Remember, O LORD, what is come upon us; behold, and see our reproach.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Our inheritance is turned unto strangers, our houses unto aliens.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 We are become orphans and fatherless, our mothers are as widows.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 We have drunk our water for money; our wood cometh to us for price.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 To our very necks we are pursued; we labour, and have no rest.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 We have given the hand to Egypt, and to Assyria, to have bread enough;
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Our fathers have sinned, and are not; and we have borne their iniquities.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Servants rule over us; there is none to deliver us out of their hand.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 We get our bread with the peril of our lives because of the sword of the wilderness.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Our skin is hot like an oven because of the burning heat of famine.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 They have ravished the women in Zion, the maidens in the cities of Judah.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Princes are hanged up by their hand; the faces of elders are not honoured.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 The young men have borne the mill, and the children have stumbled under the wood.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 The elders have ceased from the gate, the young men from their music.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 The joy of our heart is ceased; our dance is turned into mourning.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 The crown is fallen from our head; woe unto us! for we have sinned.
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 For this our heart is faint, for these things our eyes are dim;
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 For the mountain of Zion, which is desolate, the foxes walk upon it.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Thou, O LORD, art enthroned for ever, Thy throne is from generation to generation.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Wherefore dost Thou forget us for ever, and forsake us so long time?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Turn Thou us unto Thee, O LORD, and we shall be turned; renew our days as of old.
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 Thou canst not have utterly rejected us, and be exceeding wroth against us!
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
