Job 37
1 At this also my heart trembleth, and is moved out of its place.
Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfvar.
2 Hear attentively the noise of His voice, and the sound that goeth out of His mouth.
Hörer hans rösts skall, och det ljud som utaf hans mun går.
3 He sendeth it forth under the whole heaven, and His lightning unto the ends of the earth.
Han ser under alla himlar, och hans ljus skin uppå jordenes ändar.
4 After it a voice roareth; He thundereth with the voice of His majesty; and He stayeth them not when His voice is heard.
Efter honom bullrar dundret, han dundrar med ett stort skall; och när hans dundrande hördt varder, kan man intet förhålla det.
5 God thundereth marvellously with His voice; great things doeth He, which we cannot comprehend.
Gud dundrar med sitt dunder grufveliga, och gör stor ting, och varder dock intet känd.
6 For He saith to the snow: 'Fall thou on the earth'; likewise to the shower of rain, and to the showers of His mighty rain.
Han talar till snön, så är han straxt här på jordene, och till regnskuren, så är regnskuren der med magt.
7 He sealeth up the hand of every man, that all men whom He hath made may know it.
Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna hans verk.
8 Then the beasts go into coverts, and remain in their dens.
Vilddjuret kryper uti skjul, och blifver i sitt rum.
9 Out of the Chamber cometh the storm; and cold out of the north.
Sunnanefter kommer väder, och nordanefter köld.
10 By the breath of God ice is given, and the breadth of the waters is straitened.
Af Guds anda kommer frost, och stort vatten, då han utgjuter.
11 Yea, He ladeth the thick cloud with moister, He spreadeth abroad the cloud of His lightning;
De tjocke skyar skilja sig, att klart skall varda, och igenom molnet utbrister hans ljus.
12 And they are turned round about by His guidance, that they may do whatsoever He commandeth them upon the face of the habitable world:
Han vänder skyarna hvart han vill, att de skola göra allt det han bjuder dem på jordenes krets;
13 Whether it be for correction, or for His earth, or for mercy, that He cause it to come.
Ehvad det är öfver en slägt, eller öfver ett land, då man finner honom barmhertigan.
14 Hearken unto this, O Job; stand still, and consider the wondrous works of God.
Akta deruppå, Job; statt och förnim Guds under.
15 Dost thou know how God enjoineth them, and causeth the lightning of His cloud to shine?
Vetst du, när Gud låter detta komma öfver dem; och när han låter sina skyars ljus utgå?
16 Dost thou know the balancings of the clouds, the wondrous works of Him who is perfect in knowledge?
Vetst du, huru skyarna utsprida sig; hvilka under de fullkomlige veta;
17 Thou whose garments are warm, when the earth is still by reason of the south wind;
Att din kläder varm äro, då landet är stilla af sunnanväder?
18 Canst thou with Him spread out the sky, which is strong as a molten mirror?
Ja, du utbreder icke skyarna med honom, hvilke starke äro, och anseende såsom en grund.
19 Teach us what we shall say unto Him; for we cannot order our speech by reason of darkness.
Låt oss höra hvad vi skole säga honom; förty vi räcke icke intill honom för mörker.
20 Shall it be told Him that I would speak? Or should a man wish that he were swallowed up?
Ho skall förtälja honom hvad jag talar? Om någor talar, han varder uppsluken.
21 And now men see not the light which is bright in the skies; but the wind passeth, and cleanseth them.
Nu ser man icke ljuset, som inom skyn lyser; men när vädret blås, göres det klart.
22 Out of the north cometh golden splendour, about God is terrible majesty.
Ifrå nordan kommer guld, den förskräckelige Gudi till lof;
23 The Almighty, whom we cannot find out, is excellent in power, yet to judgment and plenteous justice He doeth no violence.
Men den Allsmägtiga kunna de intet finna, den så stor är i magtene; ty han måste ingen räkenskap göra af sinom rätt och rättfärdigom sakom.
24 Men do therefore fear Him; He regardeth not any that are wise of heart.
Derföre måste menniskorna frukta honom, och han fruktar inga visa.
