Job 33
1 Howbeit, Job, I pray thee, hear my speech, and hearken to all my words.
Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.
2 Behold now, I have opened my mouth, my tongue hath spoken in my mouth.
Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;
3 My words shall utter the uprightness of my heart; and that which my lips know they shall speak sincerely.
Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.
4 The spirit of God hath made me, and the breath of the Almighty given me life.
Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.
5 If thou canst, answer thou me, set thy words in order before me, stand forth.
Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.
6 Behold, I am toward God even as thou art; I also am formed out of the clay.
Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.
7 Behold, my terror shall not make thee afraid, neither shall my pressure be heavy upon thee.
Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.
8 Surely thou hast spoken in my hearing, and I have heard the voice of thy words;
Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.
9 'I am clean, without transgression, I am innocent, neither is there iniquity in me;
Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.
10 Behold, He findeth occasions against me, He counteth me for His enemy;
Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;
11 He putteth my feet in the stocks, He marketh all my paths.'
Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.
12 Behold, I answer thee: In this thou art not right, that God is too great for man;
Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.
13 Why hast thou striven against Him? seeing that He will not answer any of his words.
Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?
14 For God speaketh in one way, yea in two, though man perceiveth it not.
Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.
15 In a dream, in a vision of the night, when deep sleep falleth upon men, in slumberings upon the bed;
Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;
16 Then He openeth the ears of men, and by their chastisement sealeth the decree,
Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;
17 That men may put away their purpose, and that He may hide pride from man;
På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.
18 That He may keep back his soul from the pit, and his life from perishing by the sword.
Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;
19 He is chastened also with pain upon his bed, and all his bones grow stiff;
Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;
20 So that his life maketh him to abhor bread, and his soul dainty food.
Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.
21 His flesh is consumed away, that it cannot be seen; and his bones corrode to unsightliness.
Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;
22 Yea, his soul draweth near unto the pit, and his life to the destroyers.
Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.
23 If there be for him an angel, an intercessor, one among a thousand, to vouch for a man's uprightness;
Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;
24 Then He is gracious unto him, and saith: 'Deliver him from going down to the pit, I have found a ransom.'
Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.
25 His flesh is tenderer than a child's; he returneth to the days of his youth;
Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.
26 He prayeth unto God, and He is favourable unto him; so that he seeth His face with joy; and He restoreth unto man his righteousness.
Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.
27 He cometh before men, and saith: 'I have sinned, and perverted that which was right, and it profited me not.'
Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.
28 So He redeemeth his soul from going into the pit, and his life beholdeth the light.
Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.
29 Lo, all these things doth God work, twice, yea thrice, with a man,
Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;
30 To bring back his soul from the pit, that he may be enlightened with the light of the living.
På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.
31 Mark well, O Job, hearken unto me; hold thy peace, and I will speak.
Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.
32 If thou hast any thing to say, answer me; speak, for I desire to justify thee.
Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.
33 If not, hearken thou unto me; hold thy peace, and I will teach thee wisdom.
Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.
