Job 32
1 So these three men ceased to answer Job, because he was righteous in his own eyes.
De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
2 Then was kindled the wrath of Elihu the son of Barachel the Buzite, of the family of Ram; against Job was his wrath kindled, because he justified himself rather than God.
Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3 Also against his three friends was his wrath kindled, because they had found no answer, and yet had condemned Job.
och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job
4 Now Elihu had waited to speak unto Job, because they were older than he.
Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5 And when Elihu saw that there was no answer in the mouth of these three men, his wrath was kindled.
Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6 And Elihu the son of Barachel the Buzite answered and said: I am young, and ye are very old; wherefore I held back, and durst not declare you mine opinion.
Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7 I said: 'Days should speak, and multitude of years should teach wisdom.'
Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
8 But it is a spirit in man, and the breath of the Almighty, that giveth them understanding.
Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9 It is not the great that are wise, nor the aged that discern judgment.
Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10 Therefore I say: 'Hearken to me; I also will declare mine opinion.'
Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11 Behold, I waited for your words, I listened for your reasons, whilst ye searched out what to say.
Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12 Yea, I attended unto you, and, behold, there was none that convinced Job, or that answered his words, among you.
Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13 Beware lest ye say: 'We have found wisdom; God may vanquish him, not man!'
Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
14 For he hath not directed his words against me; neither will I answer him with your speeches.
Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15 They are amazed, they answer no more; words are departed from them.
Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16 And shall I wait, because they speak not, because they stand still, and answer no more?
Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17 I also will answer my part, I also will declare mine opinion.
Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18 For I am full of words; the spirit within me constraineth me.
Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19 Behold, mine inwards are as wine which hath no vent; like new wine-skins which are ready to burst.
Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20 I will speak, that I may find relief; I will open my lips and answer.
Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21 Let me not, I pray you, respect any man's person; neither will I give flattering titles unto any man.
Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22 For I know not to give flattering titles; else would my Maker soon take me away.
Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
