Job 31
1 I made a covenant with mine eyes; how then should I look upon a maid?
Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.
2 For what would be the portion of God from above, and the heritage of the Almighty from on high?
Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?
3 Is it not calamity to the unrighteous, and disaster to the workers of iniquity?
Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
4 Doth not He see my ways, and count all my steps?
Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?
5 If I have walked with vanity, and my foot hath hasted to deceit —
Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?
6 Let me be weighed in a just balance, that God may know mine integrity —
Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.
7 If my step hath turned out of the way, and my heart walked after mine eyes, and if any spot hath cleaved to my hands;
Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?
8 Then let me sow, and let another eat; yea, let the produce of my field be rooted out.
Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.
9 If my heart have been enticed unto a woman, and I have lain in wait at my neighbour's door;
Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?
10 Then let my wife grind unto another, and let others bow down upon her.
Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.
11 For that were a heinous crime; yea, it were an iniquity to be punished by the judges.
Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,
12 For it is a fire that consumeth unto destruction, and would root out all mine increase.
en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.
13 If I did despise the cause of my man-servant, or of my maid-servant, when they contended with me —
Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?
14 What then shall I do when God riseth up? And when He remembereth, what shall I answer Him?
Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?
15 Did not He that made me in the womb make him? And did not One fashion us in the womb?
Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.
16 If I have withheld aught that the poor desired, or have caused the eyes of the widow to fail;
Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?
17 Or have eaten my morsel myself alone, and the fatherless hath not eaten thereof —
Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?
18 Nay, from my youth he grew up with me as with a father, and I have been her guide from my mother's womb.
Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.
19 If I have seen any wanderer in want of clothing, or that the needy had no covering;
Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?
20 If his loins have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my sheep;
Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?
21 If I have lifted up my hand against the fatherless, because I saw my help in the gate;
Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?
22 Then let my shoulder fall from the shoulder-blade, and mine arm be broken from the bone.
Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.
23 For calamity from God was a terror to me, and by reason of His majesty I could do nothing.
Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
24 If I have made gold my hope, and have said to the fine gold: 'Thou art my confidence';
Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?
25 If I rejoiced because my wealth was great, and because my hand had gotten much;
Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?
26 If I beheld the sun when it shined, or the moon walking in brightness;
Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,
27 And my heart hath been secretly enticed, and my mouth hath kissed my hand;
att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?
28 This also were an iniquity to be punished by the judges; for I should have lied to God that is above.
Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.
29 If I rejoiced at the destruction of him that hated me, or exulted when evil found him —
Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?
30 Yea, I suffered not my mouth to sin by asking his life with a curse.
Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.
31 If the men of my tent said not: 'Who can find one that hath not been satisfied with his meat?'
Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?
32 The stranger did not lodge in the street; my doors I opened to the roadside.
Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.
33 If after the manner of men I covered my transgressions, by hiding mine iniquity in my bosom —
Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,
34 Because I feared the great multitude, and the most contemptible among families terrified me, so that I kept silence, and went not out of the door.
av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?
35 Oh that I had one to hear me! — Lo, here is my signature, let the Almighty answer me — and that I had the indictment which mine adversary hath written!
Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!
36 Surely I would carry it upon my shoulder; I would bind it unto me as a crown.
Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.
37 I would declare unto him the number of my steps; as a prince would I go near unto him.
Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.
38 If my land cry out against me, and the furrows thereof weep together;
Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?
39 If I have eaten the fruits thereof without money, or have caused the tillers thereof to be disappointed —
Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?
40 Let thistles grow instead of wheat, and noisome weeds instead of barley. The words of Job are ended.
Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.
