Job 21
1 Then Job answered and said:
Job svarade och sade:
2 Hear diligently my speech; and let this be your consolations.
Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
3 Suffer me, that I may speak; and after that I have spoken, mock on.
Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
4 As for me, is my complaint to man? Or why should I not be impatient?
Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
5 Turn unto me, and be astonished, and lay your hand upon your mouth.
Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
6 Even when I remember I am affrighted, and horror hath taketh hold on my flesh.
När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
7 Wherefore do the wicked live, become old, yea, wax mighty in power?
Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
8 Their seed is established in their sight with them, and their offspring before their eyes.
Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
9 Their houses are safe, without fear, neither is the rod of God upon them.
Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
10 Their bull gendereth, and faileth not; their cow calveth, and casteth not her calf.
Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
11 They send forth their little ones like a flock, and their children dance.
Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
12 They sing to the timbrel and harp, and rejoice at the sound of the pipe.
De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
14 Yet they said unto God: 'Depart from us; for we desire not the knowledge of Thy ways.
De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
15 What is the Almighty, that we should serve Him? And what profit should we have, if we pray unto Him?' —
Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
16 Lo, their prosperity is not in their hand; the counsel of the wicked is far from me.
Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
17 How oft is it that the lamp of the wicked is put out? that their calamity cometh upon them? that He distributeth pains in His anger?
Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
18 That they are as stubble before the wind, and as chaff that the storm stealeth away?
De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
19 'God layeth up his iniquity for his children!' — let Him recompense it unto himself, that he may know it.
Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
20 Let his own eyes see his destruction, and let him drink of the wrath of the Almighty.
Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
21 For what pleasure hath he in his house after him? seeing the number of his months is determined.
Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
22 Shall any teach God knowledge? seeing it is He that judgeth those that are high.
Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
23 One dieth in his full strength, being wholly at ease and quiet;
Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
24 His pails are full of milk, and the marrow of his bones is moistened.
Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
25 And another dieth in bitterness of soul, and hath never tasted of good.
Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
26 They lie down alike in the dust, and the worm covereth them.
Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
27 Behold, I know your thoughts, and the devices which ye wrongfully imagine against me.
Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
28 For ye say: 'Where is the house of the prince? And where is the tent wherein the wicked dwelt?'
Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
29 Have ye not asked them that go by the way; and will ye misdeem their tokens,
Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
30 That the evil man is reserved to the day of calamity, that they are led forth to the day of wrath?
Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
31 But who shall declare his way to his face? And who shall repay him what he hath done?
Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
32 For he is borne to the grave, and watch is kept over his tomb.
Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
33 The clods of the valley are sweet unto him, and all men draw after him, as there were innumerable before him.
Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
34 How then comfort ye me in vain? And as for your answers, there remaineth only faithlessness?
Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
