Job 17
1 My spirit is consumed, my days are extinct, the grave is ready for me.
Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.
2 Surely there are mockers with me, and mine eye abideth in their provocation.
Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!
3 Give now a pledge, be surety for me with Thyself; who else is there that will strike hands with me?
Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?
4 For Thou hast hid their heart from understanding; therefore shalt Thou not exalt them.
Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.
5 He that denounceth his friends for the sake of flattery, even the eyes of his children shall fail.
Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.
6 He hath made me also a byword of the people; and I am become one in whose face they spit.
Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.
7 Mine eye also is dimmed by reason of vexation, and all my members are as a shadow.
Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.
8 Upright men are astonished at this, and the innocent stirreth up himself against the godless.
De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.
9 Yet the righteous holdeth on his way, and he that hath clean hands waxeth stronger and stronger.
Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.
10 But as for you all, do ye return, and come now; and I shall not find a wise man among you.
Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.
11 My days are past, my purposes are broken off, even the thoughts of my heart.
Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.
12 They change the night into day; the light is short because of darkness.
Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.
13 If I look for the nether-world as my house; if I have spread my couch in the darkness; (Sheol h7585)
Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger; (Sheol h7585)
14 If I have said to corruption: 'Thou art my father', to the worm: 'Thou art my mother, and my sister';
till graven måste jag säga: "Du är min fader", till förruttnelsens maskar: "Min moder", "Min syster".
15 Where then is my hope? And as for my hope, who shall see it?
Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?
