Job 13
1 Lo, mine eye hath seen all this, mine ear hath heard and understood it.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 What ye know, do I know also; I am not inferior unto you.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 Notwithstanding I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 But ye are plasterers of lies, ye are all physicians of no value.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 Oh that ye would altogether hold your peace! and it would be your wisdom.
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Hear now my reasoning, and hearken to the pleadings of my lips.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Will ye speak unrighteously for God, and talk deceitfully for Him?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Will ye show Him favour? Will ye contend for God?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Would it be good that He should search you out? Or as one mocketh a man, will ye mock Him?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 He will surely reprove you, if ye do secretly show favour.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Shall not His majesty terrify you, and His dread fall upon you?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Your memorials shall be like unto ashes, your eminences to eminences of clay.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Hold your peace, let me alone, that I may speak, and let come on me what will.
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Wherefore? I will take my flesh in my teeth, and put my life in my hand.
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Though He slay me, yet will I trust in Him; but I will argue my ways before Him.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 This also shall be my salvation, that a hypocrite cannot come before Him.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Hear diligently my speech, and let my declaration be in your ears.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Behold now, I have ordered my cause; I know that I shall be justified.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Who is he that will contend with me? For then would I hold my peace and die.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 Only do not two things unto me, then will I not hide myself from Thee:
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Withdraw Thy hand far from me; and let not Thy terror make me afraid.
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Then call Thou, and I will answer; or let me speak, and answer Thou me.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 How many are mine iniquities and sins? Make me to know my transgression and my sin.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Wherefore hidest Thou Thy face, and holdest me for Thine enemy?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Wilt Thou harass a driven leaf? And wilt Thou pursue the dry stubble?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 That Thou shouldest write bitter things against me, and make me to inherit the iniquities of my youth.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 Thou puttest my feet also in the stocks, and lookest narrowly unto all my paths; Thou drawest Thee a line about the soles of my feet;
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 Though I am like a wine-skin that consumeth, like a garment that is moth-eaten.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
