Isaiah 15
1 The burden of Moab. For in the night that Ar of Moab is laid waste, he is brought to ruin; for in the night that Kir of Moab is laid waste, he is brought to ruin.
Detta är tungen öfver Moab: Om nattena kommer förstöring öfver Ar i Moab, det är sin kos; om nattena, kommer förstöring öfver Kir i Moab, det är sin kos.
2 He is gone up to Baith, and to Dibon, to the high places, to weep; upon Nebo, and upon Medeba, Moab howleth; on all their heads is baldness, every beard is shaven.
De gå upp till Baith och Dibon till altaren, att de skola gråta och jämra sig öfver Nebo och Medba i Moab: All hufvud är rakad, allt skägg är afskuret.
3 In their streets they gird themselves with sackcloth; on their housetops, and in their broad places, every one howleth, weeping profusely.
På deras gator gå de omsvepte i säcker; på deras tak och gatom jämra de sig alle, och gå neder gråtande.
4 And Heshbon crieth out, and Elealeh; their voice is heard even unto Jahaz; therefore the armed men of Moab cry aloud; his soul is faint within him.
Hesbon och Eleale ropa, så att man hörer det intill Jahaz; derföre jämra sig de väpnade i Moab, ty deras själ går illa.
5 My heart crieth out for Moab; her fugitives reach unto Zoar, a heifer of three years old; for by the ascent of Luhith with weeping they go up; for in the way of Horonaim they raise up a cry of destruction.
Mitt hjerta ropar till Moab, deras flyktige fly ifrå den treggaåra kon allt intill Zoar; ty de gå upp till Luhith och gråta; och på den vägenom till Horonaim upphäfver sig ett jämmerrop.
6 For the Waters of Nimrim shall be desolate; for the grass is withered away, the herbage faileth, there is no green thing.
Ty de vatten i Nimrim torkas bort, så att höet förtorkas der, och gräset förvissnar, och växer ingen grön ört.
7 Therefore the abundance they have gotten, and that which they have laid up, shall they carry away to the brook of the willows.
Ty de ägodelar, som de församlat, och de folk, som de tillrustat hafva, förer man öfver pilträbäcken.
8 For the cry is gone round about the borders of Moab; the howling thereof unto Eglaim, and the howling thereof unto Beer-elim.
Ropet går omkring uti Moabs gränsor de gråta allt intill Eglaim, och gråta vid den brunnen Elim;
9 For the waters of Dimon are full of blood; for I will bring yet more upon Dimon, a lion upon him that escapeth of Moab, and upon the remnant of the land.
Ty de vatten i Dimon äro full med blod; dertill vill jag ännu låta mer komma öfver Dimon, både öfver dem som behållne äro i Moab lejonens, och öfver dem igenlefda i landena.
